JL Fantasy

Recension - Interstellar0

18 oktober 2015

I en inte alltför avlägsen framtid slåss människan mot klockan. Stora sandstormar drar fram och ödelägger de få odlingsjordar som finns kvar. Jordens resurser är förbrukade och mänskligheten håller sakta men säkert på att gå under. I spillrorna av det forntida Jorden försöker Cooper (Matthew McConaughey) ta hand om sina två barn när de en dag snubblar över en mystisk signal som leder dem till vad som finns kvar av NASA. De har en idé om hur mänskligheten kan räddas och Cooper får en nyckelroll i deras plan.


Det bra:
Jag gillar den förstörda jorden som i början av filmen tas fram med enkla medel. Karaktärerna känns genast sympatiska och kompetenta. Allt går att reparera enligt Cooper och när han får en chans att rädda mänskligheten tvekar han inte länge.

McConaughey är väldigt trovärdig i rollen som Cooper. Det är förvånande hur snabbt hans karriär förändrats under de senaste åren. Mer eller mindre allt han rör vid nu för tiden tycks bli en succé. Även de andra skådespelarna gör en bra insats och bidrar till att göra den här filmen väldigt trovärdig. För det är just det som gör Interstellar till en så bra film: trovärdigheten. Från det hårda jordelivet, till resan ut i rymden, till de nya planeternas enkla men tankeväckande geografi. Snyggt och genomtänkt.

Ett underliggande tema i filmen är att tiden inte är fast. Ute i rymden kan sekunder vara flera år på jorden, vilket skapar en intressant konflikt när vi samtidigt som Cooper utforskar nya planeter också får följa hans barn som är kvar på jorden. Hur skulle du reagera om du visste att alla dina vänner åldrades 100 gånger fortare än du? 


Det dåliga (Spoiler):
I slutet av filmen tycker jag dock att den tappar i trovärdighet. När allting verkar kört hoppar Cooper in i ett svart hål och löser där allas problem i ett nafs genom att på ett filosofiskt och spirituellt sätt resa tillbaka i tiden, fast ändå inte, och kontakta sin dotter på jorden som i sin tur kan rädda mänskligheten med en ny formel som Cooper upptäckt under sin resa.


Betyg: 3/5

Sense8 - Recension0

31 juli 2015

För någon vecka sedan snubblade jag över Netflix nyproducerade sci-fi serie Sense8. Efter att ha sett den första säsongen var jag överraskad över hur annorlunda och uppfriskande den var.


En grupp människor, på olika platser i världen, blir plötsligt mentalt länkade till varandra. De kan känna varandras känslor och dela varandras färdigheter. Snart blir de jagade och måste hitta ett sätt att komma undan de som ser dem som ut hot.


 
Seriens åtta huvudkaraktärer

Det som gör denna serie speciell är de åtta huvudkaraktärerna. Till en början kan serien kännas ganska seg eftersom att den spenderar mycket tid på att bygga upp karaktärerna. Huvudhandlingen förs inte framåt särskilt mycket alls förrän de absolut sista avsnitten i serien. Men i gengäld får serien ett väldigt mänskligt intryck. Flera av karaktärerna är också väldigt olika varandra. Jag tror att de som ser serien kan känna igen sig själv i någon av de åtta. Min favorit är Lito.


Lito Rodriguez spelas av Miguel Silvestre

Enligt mig var de två sämsta avsnitten det första och det sista. Det första för att det var alldeles för segt och det sista för att det var alldeles för förutsägbart, vilket drar ner säsongens helhetsbetyg. Förvänta dig inte särskilt mycket action eller sci-fi av den här serien. Men gillar du levande och spännande karaktärer är detta serien för dig.

Betyg: 3/5

Vill du veta mer om serien -  Imdb

Recension - Daredevil säsong 10

12 juli 2015

När jag läste att Netflix skulle göra en egen Daredevil serie var jag väldigt skeptisk. Efter Daredevil filmen från 2003, med Ben Affleck i huvudrollen, trodde jag att ingen någonsin skulle göra en ny film, ännu mindre en hel serie om den blinda superhjälten.


Redan i första avsnittet fastnade jag för Netflix tolkning av karaktären. Med en trovärdig handling, intressanta karaktärer och bra actionsekvenser får vi följa hur Matt Murdock sakta växer in i rollen som Daredevil, Likt Batman i Christoffer Nolans filmer. Serien är mörk men ändå rätt lättsam, mycket tack vare sidokaraktären Foggy.

Jag gillar särskilt hur serien porträtterar Wilson Fisk, aka Kingpin (även om han aldrig kallas för Kingpin i serien). Vi får i den senare delen av serien följa antagonisten nästan lika mycket som vi får följa huvudkaraktären själv. Hans bakgrund, utveckling och relation till Matt är intressant och annorlunda.



Förutom att serien är något förutsägbar och stundtals lite långsam tycker jag att den är väldigt sevärd och jag ser fram emot säsong två som kommer någon gång under 2016.

Betyg: 3/5

Drakens Återkomst - Recension0

07 juni 2015

Tidens Hjul vrider sig. Åldrar kommer och åldrar går, och de efterlämnar minnen som blir legender. Legenderna bleknar till myter, och till och med myten är sedan länge glömd när den ålder som var dess upphov återkommer. I en ålder, av somliga kallad Tredje Åldern, en ålder som ännu skulle komma och en som sedan länge var förbi, uppstod en vind i De Dimmiga Bergen. Vinden var ingen början. Det finns varken början eller slut när Tidens Hjul vrider sig men det var en början.



Den unga fåraherden Rand al'Thor ska enligt profetian rädda världen från Shai Tan, ondskan personifierad. Han är ensam, ovillig och underlägsen på alla sätt. När hans by attackeras flyr Rand och hans vänner tillsammans med en mystisk Aes Sedai, magiker, och hennes väktare. En 4.422.397 ord lång resa har tagit sin början. Jag har läst denna serie i nästan 20 år, läst om böckerna flera gånger, och för mig är Drakens Återkomst den mest tongivande episka fantasyserien som skrivits sedan Sagan om Ringen.

DET BRA: 
Världen
Serien är omfattande, de nationer och kulturer som vi sakta men säkert får lära känna genom böckerna känns så levande att de nästan hoppar ut ur boken. Dussintals nationer och främmande kulturer med helt egna sätt att se på världen. Allt från ökennationer, till havsnationer, till magiska ordnar, uråldriga fiender och mycket mer. Alla är trovärdiga och välskrivna.

Magisystemet
Drakens återkomst var en av de första fantasyböckerna, som jag läst, som hade ett spännande och trovärdigt magisystem. Magin inte bara förklaras den används också aktivt i hela världen. En del, slumpmässigt utvalda människor, kan i olika styrka kalla på elementens kraft, eld, vind, jord, vatten och ande. Urkällan är uppdelad i kvinnlig del och en manlig del vilket har skapat en stor rivalitet mellan de manliga och de kvinnliga magikerna. Utöver magin har vi även människor som kan vandra i drömmar och även personer som kan tala med vargar. Det är ett rikt magisystem och huvudkaraktärerna fortsätter att utvecklas inom det genom hela bokserien.

Goda mot onda
De flesta äldre fantasyböcker som jag läst har alltid en god sida som ska besegra den uppenbart onda sidan. En ganska uttjatad ide som många av dagens fantayförfattare väljer att kliva ifrån. Drakens återkomst har även detta men Jordan har lyckats göra det på ett bra sätt av två anledningar. Först föra att den goda sidan så omfattande och oliktänkande. Det finns inte bara en god sida utan ett dussintal och de har svårt att samarbeta. Detta göra att världen blir levande och gör den goda sidan intressant att läsa om. För det andra är också den onda sidan intressant. Shai Tan's generaler, De Förlorade, är alla unika och intressanta att läsa om. De drivs alla av rädsla för Shai Tan men också av längtan att få överträffa alla de andra Förlorade och bli den ondes högra hand.

DET DÅLIGA:
Karaktärer
Det finns över 3000 karaktärer i Drakens Återkomst (ca 2000 enligt andra källor). Enligt wikipedia har serien 22 huvudkaraktärer. Inte perspektivkaraktärer, av dessa finns hela 129 stycken, utan huvudkaraktärer. I början är det egentligen bara tre huvudkaraktärer, Rand, Matrim och Perrin men när dessa splittras expanderar karaktärsmängden snabbt och serien tappar sin framåtrörelse. Särskilt den mellersta delen av serien kan stundtals bli oerhört långsam och det känns som att det ibland går hela böcker utan att man får följa någon av de tre första huvudkaraktärerna. Jag jublar inombords när jag inser att detta kapitel faktiskt handlar om Rand eller Matrim och till och med i deras egna perspektiv.

Längden
15 böcker på engelska, inklusive New Spring. På svenska delades böckerna in i två delar och förlaget Natur och kultur hann släppa 22 stycken innan de abrupt slutade att ge ut serien till många fans förtret. Det sägs att Robert Jordan ursprungligen planerade att serien skulle bli en trilogi. Att serien tillslut blev 15 böcker säger en hel del över hur långsam och hur lite som händer i en del av böckerna.

Sammanfattning
Läs inte serien om du inte har tålamod med långa utdragna sekvenser där nya karaktärer presenteras på löpande band. Läs serien om du älskar världsbyggande och episk fantasy med det klassiska temat goda mot onda.

Betyg:  3/5
 
WoT