Det bra:
Jag gillar den förstörda jorden som i början av filmen tas fram med enkla medel. Karaktärerna känns genast sympatiska och kompetenta. Allt går att reparera enligt Cooper och när han får en chans att rädda mänskligheten tvekar han inte länge.
McConaughey är väldigt trovärdig i rollen som Cooper. Det är förvånande hur snabbt hans karriär förändrats under de senaste åren. Mer eller mindre allt han rör vid nu för tiden tycks bli en succé. Även de andra skådespelarna gör en bra insats och bidrar till att göra den här filmen väldigt trovärdig. För det är just det som gör Interstellar till en så bra film: trovärdigheten. Från det hårda jordelivet, till resan ut i rymden, till de nya planeternas enkla men tankeväckande geografi. Snyggt och genomtänkt.
Ett underliggande tema i filmen är att tiden inte är fast. Ute i rymden kan sekunder vara flera år på jorden, vilket skapar en intressant konflikt när vi samtidigt som Cooper utforskar nya planeter också får följa hans barn som är kvar på jorden. Hur skulle du reagera om du visste att alla dina vänner åldrades 100 gånger fortare än du?
Det dåliga (Spoiler):
I slutet av filmen tycker jag dock att den tappar i trovärdighet. När allting verkar kört hoppar Cooper in i ett svart hål och löser där allas problem i ett nafs genom att på ett filosofiskt och spirituellt sätt resa tillbaka i tiden, fast ändå inte, och kontakta sin dotter på jorden som i sin tur kan rädda mänskligheten med en ny formel som Cooper upptäckt under sin resa.
Betyg: 3/5