JL Fantasy

Emanuel Forsell - Författarintervju0

08 oktober 2020

Emanuel är en ny frisk fläkt på den svenska fantastikscenen och han hoppas kunna röra till det hela med lite blod, incest och grym mörk död. Sverige har fått sin första grimdarkförfattare.

Emanuel Forsell

Välkommen Emanuel. Du är aktuell med något som jag tror att många har längtat efter, en svensk grimdark-serie, där första boken heter De Frostfödda och kommer ut nu i början av oktober. Du har slitit med den här romanen i sju år. Berätta lite om hur du har upplevt skrivprocessen?

Jag kan konstatera att skrivande tar tid, och är ett hantverk som kräver erfarenhet. När jag började min skrivprocess var min självbild, för att uttrycka det blygsamt, god. När jag var någonstans i mitten av manuset var den raka motsatsen.

Skrivande är svårt, och kräver disciplin. Jag har provat flera olika angreppsätt, olika typer av planering och sätt att strukturera skrivandet. Min slutsats är att det som funkar för mig är att helt enkelt skriva färdigt. Strunta i eventuella logiska luckor och avvikande kapitel.

Skriv klart; läs igenom; redigera hårt.

Och framför allt; INGA MAGISYSTEM. (skrivs alltid i versaler)

  

Inga magisystem, det är som att svära i kyrkan på den här bloggen. Men jag låter den provokationen glida förbi. Du skriver grimdark och försöker tjäna pengar som författare men tidigare har du spenderat din fritid med att tävla i triathlon. Har du alltid älskat självplågeri?

Så länge man har ett stoppord, tänker jag…

Men ja, visst. Har man inte upplevt den avslutande delen av en Ironman så har man missat något. Kroppsdelar som domnar bort, en smärtnivå som fått Theon Greyjoy att rygga tillbaka och framför allt; minst fem sorters kroppsvätskor utspridda över den kroppskondom i polyester som är din klädsel.

Vem behöver läsa grimdark när man kan leva det?

  

Du arbetar arbetar inom Kungsbacka kommun och är ansvarig för bland annat parkeringsfrågor... Är det därför du skriver grimdark?

Nej, Josef, det är inte därför. Jag tror att mitt grimdark-intresse föddes någonstans i slutet av gymnasietiden, så vill man göra kopplingen till Elteknik, matematik C och ett villaområde i Kungsbacka så går det säkert. Jag tror dock att den kopplingen skulle vara väldigt långsökt.

Mitt skrivande började med en tanke; ’kan jag också göra det här?’

Det visade sig att ja, det kunde jag. Upplevelsemässigt så har det varit rejält ångestladdat. Att skriva är sällan roligt i sig, men det är roligt att uppnå saker. Delmål i skrivandet och delmål i utgivningsprocessen. Det jobbiga med att vara författare är, som så ofta sägs, att man måste skriva så mycket.

  

Grimdarkgenren är känd för att försöka beskriva världen lite mer som den faktiskt fungerar. Inte lika skinande, tillrättalagd och ödesbestämd som vanlig fantasy. Jag har läst att du anser att det produceras ganska mycket svensk fantasy som enligt dig är rätt inåtriktad. Böcker som bara kan upplevas som intressant av redan inbitna fantasyfans. Jag tyckte detta var en intressant spaning och jag anar en koppling här, kan du utveckla vad du menar med det?

Vi är jätteduktiga på att konstruera, men inte alls lika duktiga på att underhålla. Man förväxlar ofta sin egen passion och sina egna intressen med litterär kvalitet. Förstå mig rätt; det görs med goda avsikter och med ett stort hjärta, men man glömmer vad syftet med en bok är. Det leder till världsbyggen som är så nördiga och inåtriktade att det blir omöjligt för den breda massan att ta till sig. Vi behöver mer känslor, bättre dramaturgi och större fokus på underhållningsaspekten.

Det som attraherar mig med genren är trovärdigheten. Även om delar av en bra berättelse självklart behöver överdrivas och karikatyriseras i underhållningssyfte så handlar grimdark om det imperfekta. Människor är inte felfria hjältar med blanka rustningar, utan besitter fel och brister precis som i verkligheten. Man gör misstag, sviker vänner och misslyckas med uppgifter man trodde sig bemästra. Det skapar, om man spelar sina kort rätt, en relation mellan karaktärerna och läsaren som jag verkligen uppskattar.

De Frostfödda

"En tumregel för en fantasyroman är att den ska innehålla en eller två riktigt olustiga sexscener för att vara bra." - Emanuel Forsell, Kungsbacka-posten 2020

För dem som inte vet vad De Frostfödda handlar om, hur skulle du beskriva boken och serien?

Jag har gestaltat Odens väg till makten, men väldigt fritt tolkat. Det är en värld där människorna är trasiga, husen mögelprickiga och bakhållen duggar tätt. Glimten i ögat och dolken i ryggen, som man brukar säga.

  

Vilken är din svenska motsvarighet? Finns det någon?

Uppriktigt talat så är det tveksamt. Någon har sagt Erik Granström, men det är milsvid skillnad i prosa och hur vi porträtterar scener och händelser. Marcus Olausson sade någon annan, men det är också en helt annan typ av text. Jag tror inte den här typen av boken har skrivits med svenska som originalspråk, faktiskt.

  

Jag har förstått att du är mer av en (för att använda George R.R. Martins terminologi) trädgårdsmästare än en arkitekt. Du har en plan för ditt skrivande men du låter även din text växa och leda dig fram under skrivprocessen. Jag har hört att du har försökt bägge dessa författarstilar under din skrivprocess. Kan du berätta vilka förtjänster du anser att trädgårdsmästarstilen hade för dig? 

Den största förtjänsten är att jag blev färdig.

Jag tror att det finns en övertro till minutiös planering inom svenska fantasykretsar, och det kan kopplas till den kritiken jag framförde tidigare gällande underhållningsvärdet. Man sätter en sådan tillit och tilltro till världsbygget, och man tror att ackuratessen med vilken denna framställs i boken är det som avgör kvaliteten på boken. Så är det absolut inte.

Att strukturera och planera in i detalj fungerar säkert för vissa, men för många blir det en tvångströja. Skönlitterära böcker ska underhålla, de ska inte förmedla fakta. Det är viktigt att komma ihåg.

  

När jag har läst klart De Frostfödda, vad borde jag läsa då om du får bestämma?

Då borde du köpa ett exemplar av De Frostfödda till och läsa den igen. När du är färdig med det så skulle jag rekommendera Nick Perumovs serie Diamantsvärdet & Träsvärdet.

  

Tack för din tid Emanuel, lycka till med lanseringen av De Frostfödda.

Tack själv!

---------------

Mer information om Emanuel kan ni hitta på hans författarsida på Facebook eller på förlagets hemsida, Darkness Publishing, och hans böcker kan ni köpa via Adlibris

  


Fantastiken under 2020-talet, Del 13 - Eva Holmquist0

23 september 2020

Under året kommer en rad författare att skriva artiklar på temat Fantastiken under 2020-talet. De har möjlighet att spana efter trender, lämna önskemål, belysa det lilla eller det stora, spinna vidare på och diskutera tidigare författares texter eller överraska i största allmänhet.

Eva Holmquist

Det har varit ett udda år som flera av mina författarkollegor kommenterat. Pandemin kom som en blixt från klar himmel och det trots att forskare varnat för risken av en pandemi under lång tid. För mig personligen var det några månader då jag inte fick något gjort utan befann mig i ett chocktillstånd. Som tur var gick det över så jag kunde slutföra Kimya… ;-)

Pandemin är intressant ur ett annat perspektiv också. Det var en oförutsedd händelse som påverkade våra liv i grunden. Oförutsedd, fundera ett tag på det ordet … Enligt wiktionary definieras oförutsedd ”som man inte trodde skulle vara fallet eller inträffa, och som man inte räknat med eller planerat inför”. Ändå konstaterade jag nyss att forskare varnat för risken för pandemier under lång tid. Varför blev då coronan en oförutsedd händelse? Vi borde ha varit förberedda och vi hade kunnat planera för den. Men det var vi inte och det hade vi inte gjort. 

Vad har då detta med fantastiken under 2020-talet? På jobbet diskuterar vi mycket kring hur vi kan bli bättre på att förutse och hantera oväntade händelser. En av de faktorer som försvårar är att vi förutser framtiden baserat på kunskap om nuet. Därför tar vi inte heller fasta på information om vad som kan hända. Det är här som jag ser att fantastiken har en oerhört viktig roll att spela. Förändringar i världen sker hastigare och hastigare. Vi som människor måste kunna hantera den osäkra situation som det innebär, vilket innebär att vi behöver öka vår beredskap för olika scenarier. Fantastiken kan användas för det genom att visa vad som kan hända i världen och vilka konsekvenser det får, men också förbereda oss för de etiska dilemman som garanterat kommer. Det här gäller oavsett om det är en fantasy- eller science fiction värld som är berättelsens fond.

Kimya

Min förhoppning är att under 2020-talet när behovet av att resonera kring olika framtidsscenarier ökar så kommer fler hitta till fantastiken. Våra böcker kan då användas som ett stöd i de diskussioner som behöver föras, som underhållning och ett sätt att undermedvetet bearbeta osäkerheten i världen. Eftersom fantasy, science fiction och skräck är genrer som handlar om samtiden så tror jag också att fler författare kommer att behandla de utmaningar och etiska dilemman vi står inför. Det kommer att göra att utbudet ökar, men också bredden av olika typer av berättelser. En spännande framtid med andra ord … 

 --------------------------

Eva Holmquist är aktuell med urban fantasy romanen Kimya. Vill ni veta mer kan ni gå in på förlaget Ordspiras hemsida.  


Oskar Källner - Författarintervju0

31 augusti 2020

Jag har följt Oskar Källners författarskap med stort intresse under flera år. Hans noveller har vunnit tävlingar, hans förlag Fafner har stått för flera intressanta satsningar och idag har han ett långtgående bokkontrakt med Grand Agency och Raben och Sjögren. I denna författarintervju försöker jag ta reda på vilka beslut han fattat och vilka strategier han valt som lett till denna framgång.

Oskar Källner

Jag skrev faktiskt en rad intervjufrågor till dig redan för två år sedan när jag började göra författarintervjuer men valde tillslut att inte fråga dig om en intervju då. Jag ville vänta på ett lämpligare tillfälle och nu har den stunden kommit. Du är aktuell med en ny bokserie, Imperiets Arvingar. En illustrerad rymdopera riktad till 9-12 åringar. Kul att äntligen ha dig här.

Tack så mycket. Roligt att du hörde av dig. Alltid kul att prata lite om skrivande och författande.

Du har skrivit på allvar i lite drygt 10 år om jag förstår saken rätt. Du debuterade 2011 med boken Drakhornet som tog cirka tre år att skriva. Sedan dess har ditt skrivande gått igenom lite olika faser. Vilka beslut har du fattat under din författarkarriär, som du då tvekade över, har i efterhand visat vara sig rätt väg? 

Ärligt talat har jag nog inte tvekat över några beslut på vägen. Jag är inte en som brukar tveka. Jag är mer typen som tittar över möjligheterna, ser en framkomlig väg, och sedan kör jag. Inte heller vet jag med säkerhet vad som var ”rätt”, eftersom jag inte vet vad som hade hänt om jag valt annorlunda. Men det jag kan säga är att jag tror på att alltid låta passionen vara drivmotorn i vad man än gör. Att vara författare och kreatör tar väldiga mängder kraft och envishet. Då är det en fördel om man verkligen älskar det man gör för att orka slutföra sina projekt. Sedan kan självklart alla vara trötta på sin text när det är dags för femte redigeringsrundan. Men om där finns en grundläggande glädje i det man gör så finns där också en annan bärkraft.

Den fas som jag är mest intresserad av är en del av ditt liv som jag hört dig nämna i flera andra intervjuer, men jag skulle vilja gå lite djupare in i den. I Marcus Olaussons podd Ordbyting sade du bland annat - att efter att du gav ut din andra bok, Skogens Hjärta, gick du in i en period där du inte skrev alls på ett år och blev lite deprimerad. Berätta mer om den fasen och hur dina tankar gick då kring ditt skrivande.

Det hade nog egentligen ganska lite att göra med skrivandet som sådant. Snarare var det oerhört mycket annat som hände i livet, som att bl.a. vi fick fler barn till familjen. Det är så klart en källa till mycket glädje, men alla som någon gång haft småbarn vet också hur oerhört dränerad man kan vara. Ibland orkar man liksom inget annat. Och kanske är det så det ska vara. Barnen måste komma först. Alltid. Men efter en längre period då jag inte hunnit skriva så märkte jag ju att jag inte mådde bra. Det var en ny erfarenhet. Att utan det utloppet för min kreativitet så var det något i mig som sakta vittrade sönder. Så jag ville börja skriva igen. Men efter att inte ha gjort det på ett år undrade jag nästan om jag fortfarande kunde, eller om jag helt hade glömt av hantverket.

Någonting släppte dock därefter. Du blev tvåa i en stor Bonnier-tävling och fick upp farten på ditt skrivande igen. Du kom ut med en rad olika noveller och gjorde lite olika satsningar med Fafner under de kommande åren som banade väg för din framgång idag. Det här kanske blir en något otydlig och mångfacetterad fråga, men skulle du kunna berätta lite mer om det skiftet. Vad var det som ändrades i dig själv och i ditt skrivande? Var det bara den där tävlingen eller något annat, kanske på en mer vardaglig och kanske personlig nivå, som också förändrades? 

Visst var det där hederspriset väldigt betydelsefullt. Det första jag skrivit på över ett år och det gick och vann en tävling med flera hundra bidrag. Det var en stor klapp på axeln. Jag visste tydligen vad jag pysslade med.

Sedan tror jag att det handlade om självinsikt. Jag insåg att jag hade förvandlats inuti. Hade tagit det där oåterkalleliga steget ut i en ny verklighet. Jag var nu en skrivande människa. Det skulle alltid vara en del av mig, och jag skulle aldrig kunna vara utan det.

Det gjorde att jag ändå började prioritera min egentid igen. Såg till att få tid över här och var till att skriva. För det var viktigt nog att prioriteras.

Ett av mina främsta hinder just nu är tid. Du varnade mig lite skojsamt på Swecon 2017 att jag borde ge upp skrivandet eftersom jag då väntade mitt andra barn. Nu har jag tre... Du har själv fyra barn, ett jobb och driver eget förlag, utöver att du också skriver egna böcker. Du är väldigt strategiskt lagd har jag förstått. Vilka strategier använder du dig av idag för att bäst hantera din tid?

Det där är alltid oerhört svårt. Jag lider också av konstant tidsbrist. Tidigare skrev jag alltid på pendeln på väg till jobbet. Det var 45 min åt varje håll, totalt 1½ timme varje dag. Och då var jag vrålfokuserad. Det blev snabbt ganska mycket text.

Idag åker jag inte pendeltåg längre. Som tur är så sover jag dock mindre än de flesta. Normalt 5-6 timmar per natt, och lever normalt på det. Vilket ger mig flera timmar varje natt då alla andra sover att sitta och pyssla med mina projekt. Det är lite fuskigt. Jag vet. Men bra för mig.

Jag försöker, och uppfattar att många andra författare också vill, bli utgiven via något större förlag. Jag hörde dock dig säga något intressant, i ett avsnitt av Fantastikpodden, som fick mig att tänka lite annorlunda om egenutgivning. Du sade där att egenutgivare är den nya tidens manushög. Kan du utveckla vad du menar med det och även berätta lite om hur du ser på den upplevda motsatsen som finns mellan att vilja bli "upptäckt" av ett större förlag, eller att istället satsa på att ge ut sig själv via eget förlag eller hybridförlag?

Jag har aldrig sett en motsats mellan att köra som egenutgivare eller arbeta med ett stort förlag. De är bara olika kanaler att få ut sin text till läsarna. För det är ju det som är slutmålet. Att det man skriver faktiskt ska landa hos någon. Båda vägar har sina för och nackdelar. Just nu ligget mitt fokus på mitt arbete med Rabén och Sjögren, och det är otroligt givande. Jag har förmånen att jobba med ett fantastiskt team och lär mig nya saker hela tiden.

Sedan finns det flera exempel i förlagsvärlden på hur storsäljande egenutgivare blivit upplockade och signerade på stora förlag. Det är nog betydligt vanligare inom deckarsvängen dock, men principen är densamma oavsett genre. Är du bra nog, och säljer upplagorna, så kommer folk att bli intresserade.

Du har relativt nyligen blivit upplockad av Grand Agency och Raben och Sjögren med din och Karl Johnssons nya bokserie Imperiets Arvingar - berätta hur det gick till?

Jag älskar ju att skriva science fiction. Det är en av mina gamla favoritgenrer. Jag gillar dessutom att skriva för barn och unga. Så jag gick och grubblade på hur man skulle kunna skriva en SF som skulle appellera till målgruppen 9-12. Jag ville helst inte förlägga handlingen till en avlägsen framtid, då det omedelbart skulle göra det svårare för läsarna att identifiera sig med huvudpersonerna. Så kom jag på idén att istället berätta om två kids från nutida Uppsala som dras ut i en Vintergata full med rymdvarelser och äventyr. På så sätt kunde jag äta kakan och ha den kvar.

Så jag började skriva ett grundmanus för de första två böckerna. Samtidigt sneglade jag lite på PAX-böckerna. Jag gillade deras upplägg med tio böcker som beskrev en övergripande berättelsebåge, samtidigt som varje bok var sammanhållen i sig självt. Dessutom var kombinationen med text och illustration väldigt lockande. Men vilken illustratör skulle jag då vilja ha med mig på resan? Svaret var självklart. Karl Johnsson! Inte bara älskar jag hans grejer, från Mara från Ulthar till Vei. Vi hade dessutom pratat ett tag om att göra något tillsammans, kanske ett seriealbum. Så jag skickade manuset till honom. Han läste och sa typ bara. ”Det här är så fruktansvärt bra! Jag är med!” Vilket ju var underbart att höra.

Kalle har jobbat med både Grand Agency och Rabén och Sjögren tidigare. Så vi gjorde ett presentationspaket innehållande mina manus och ett gäng av Kalles illustrationer på karaktärer, miljöer och dyl. Vi visade det för Grand, och de högg direkt. De i sin tur visade det för Rabén. Och de högg direkt. Vilket så klart var helt fantastiskt roligt. Men alla sa de att de kände att det fanns något speciellt i det jag och Kalle hade skapat. De ville vara med!

Vad gör Imperiets Arvingar annorlunda mot andra bokserier för samma åldersgrupp?

Jag tror att vi håller på och skapar något fullständigt unikt. Vad jag vet finns det inget liknande inom svensk litteratur. Överhuvudtaget är det tyvärr ganska sällsynt med svensk science fiction för barn, även om den existerar. Men med detta projektet så pressar vi alla gränser. Både jag och Kalle drar på hela vårt nördkapital, allt vi samlat på oss genom åren, och kanaliserar in det i vårt skapande.

Vi tar barnen på största allvar, deras läsande, deras upplevelse. För vi tror på att låta dem få vara med och upptäcka ett större universum, både i fantasin och språkligt. Vi tar även genren på största allvar, med allt det underbara och häpnadsväckande som science fiction kan erbjuda. Jag tror detta är en av orsakerna till varför så många vuxna har berättat för oss att de älskar böckerna. Det är så roligt att ha skapat något som föräldrar och barn kan läsa tillsammans och båda kan ha utbyte av det.

Just nu kommer den tredje delen ut, Gravplaneten. Där tvingas våra stackars hjältar fly ner i katakomberna i imperiets gamla gravplanet. Där nere väntar fasansfulla upptäckter, uråldriga ting och slumrande monster. Med denna bok har vi haft ambitionen att skapa något som både är spännande och riktigt läskigt. Vi kallar den ibland för kosmisk skräck för kids.

Imperiets Arvingar Gravplaneten 

Litteratur är vår spegel, som vi håller upp framför oss i ett försök att förstå vilka vi är. Sedan tycker jag att just science fiction, fantasy och skräck är några av de absolut bästa genrerna för att utforska denna sorts frågor, för man kan dra saker och ting till sin absoluta spetts, på ett sätt som inte går inom så kallad "realistisk" litteratur. - Oskar Källner, intervju av Mattias Lönnebo, 2015.

Väldigt vackert formulerat. Vilka fantastikböcker eller serier har haft störst inflytande på dina egna filosofiska vyer?

Haha… Extremt svår fråga att besvara. De är ju så många. Men för att nämna några: Allting av Jules Verne. Som 9 åring slukade jag precis allt som den gamle fransmannen skrivit och som fanns på svenska. Och det var ganska mycket. Stiftelsetrilogin av Isaac Asimov, Tidsmaskinen och Världarnas krig av H.G. Wells, Dune av Frank Herbert, Silmarillion och Sagan om ringen av J.R.R. Tolkien, Rama av Arthur C. Clarke, Alliance-Union-böckerna av C.J Cherryh, Den nya solens bok av Gene Wolfe, etc.

En sista fråga som jag bara måste fråga. Jag har läst att du likt mig själv är något av en animefantast. Jag har i flera år försökt få mina vänner, som inte ser på anime, att ta sig an den enorma drakskatt som finns inom anime och manga. Vilka tre animes skulle du rekommendera till någon som ännu inte har förstått just hur banbrytande och, med risk för att låta lite extra nördig, megacoolt anime kan vara?

Bara tre? Åh, det är extremt svårt. Nåja. Låt oss köra med:

Attack on Titan
RahXephon
Ghost in the Shell: Stand Alone Complex

Alla tre gör saker som jag aldrig sett någon göra någonsin någon annanstans. Och de gör det extremt bra.

-------

Oskar Källner är en allkonstnär och stigande stjärna inom svensk fantastik. Ni kan läsa mer om honom på hans hemsida, eller Raben och Sjögren och hans många verk går att köpa via Adlibris.


Fantastiken under 2020-talet, del 10 - Emil Haskett0

27 juli 2020

Under året kommer en rad författare att skriva artiklar på temat Fantastiken under 2020-talet. De har möjlighet att spana efter trender, lämna önskemål, belysa det lilla eller det stora, spinna vidare på och diskutera tidigare författares texter eller överraska i största allmänhet.

Emil Haskett

Jag hakar på Markus Skölds tanke om att fantastiken står sig starkare idag än den gjort tidigare.

När jag var barn på 80-talet var utbudet av fantastik skralare än det är nu. Då introducerades jag till främmande världar genom Åke Ohlmarks översättning av Sagan om ringen och genom rollspelet Drakar och demoner.

När jag kom upp i tonåren följde fantastiken med men gick över till Stephen King, Ann Rice och rollspelet Kult. Under de åren hade även svenska förlag och bibliotek tagit in fler fantastikböcker, allihop översatta eller på engelska. Det var en undanskymd genre och hade någon sagt till mig då att i en inte allt för avlägsen framtid skulle mer eller mindre alla känna till Frodo och Aragorn, eller att helt vanliga människor skulle diskutera Arya Stark och Cersei Lannister kring fikaborden på jobbet, så hade jag aldrig trott på dem.

Fantastiken har aldrig varit så levnadsstark som den är just nu. Netflix och HBO har egna fantastikserier. Det finns fler superhjälte- och Transformersfilmer än någon kan räkna. Dataspel utspelar sig ofta i skräck, fantasy eller science fiction-miljö. Fantastiken har blivit mainstream, i alla fall den engelskspråkiga.

Famous fantasy

Idag finns det många som skriver fantastik på svenska. Problemet är att vi fantastikförfattare har svårt att nå ut i litteratursverige. De som lyckats bäst med att få många läsare verkar vara ett fåtal skräckförfattare, och de som skriver fantasy för barn- och ungdomar. De som skriver fantastik för vuxna verkar ha svårare att nå fram i bruset.

Jag tror problemet är flerledat. Det kan vara så att läsare i Sverige traditionellt importerar sin fantastik. Det finns redan väldigt bra fantastik, både på originalspråk och översatt, kanske väljer man den före den svenska fantastiken.

Det kan även vara så att fantastiken fortfarande lider lite av att den är obskyr och anses vara för barn (Ja, trots vålds- och sexspektaklen Westworld och Game of Thrones).

Ytterligare en sak som slår mig är att det kan finnas ett mått av finkulturellt filter över det hela också. Jag minns recensionerna John Ajvide Lindqvist fick för Låt den rätte komma in: en recensent verkade överraskad att det gick att skriva skräck på svenska och en annan tyckte om boken men var mer intresserad av vad som skulle hända om Ajvide Lindqvist skrev utan övernaturliga inslag. Även om dessa recensioner är över 10 år gamla så kanske de säger något fantastikens status i Sverige, att realism skattas högre än det övernaturliga?  

Slutligen hänger det ju självklart även på förlag och marknadsföring. Min tolkning är att den mesta fantastiken i Sverige utkommer på små, nischade förlag som verkar ha svårt att konkurrera med de stora förlagen.

Det finns alltså en rad barriärer att bryta igenom men det vi ska komma ihåg är att fantastiken i stort redan är mainstream, vi måste bara få upp läsarnas ögon för den svenska fantastiken. Jag tror att lösningen är att göra det som görs precis nu: Jobba. Nöta. Ge ut fler titlar. Skriva riktigt bra fantastik så att läsarna tipsar varandra.

Ju fler bra titlar som finns, desto större möjligheter ger vi läsarna att upptäcka de fantastiska världar som vi har skapat.

-----

Emil Haskett är aktuell med urban fantasyromanen Dit du inte får gå. Det är första delen i en fantasyserie med fristående berättelser kring Mörkån, som blandar magi och socialrealism och riktar sig till äldre ungdomar och vuxna. Ni kan hitta mer information om Emil och hans författande på Fantasiförlagets hemsida.


Fantastiken under 2020-talet - Del 9, Markus Sköld0

08 juli 2020

Under året kommer en rad författare att skriva artiklar på temat Fantastiken under 2020-talet. De har möjlighet att spana efter trender, lämna önskemål, belysa det lilla eller det stora, spinna vidare på och diskutera tidigare författares texter eller överraska i största allmänhet.

Fotograf: Nicklas Hansson

  

En spaning kring fantastikundret

Vad kommer egentligen att hända med svensk fantastik under detta decennium? Låt oss starta upp AI:ns prediktionsmodell och skåda in i kristallkulan.

Flera av mina kollegor har redan pratat om elefanten i rummet, nämligen pandemin som härjar runt om i världen. Så därför tänkte jag att jag skulle försöka undvika att prata om den. Istället tänkte jag att jag skulle spekulera kring förutsättningarna för svensk fantastik framöver.

Som Mattias Kuldkepp nämnde tidigare i den här bloggserien har vi i många år pratat och drömt om ett kommande svenskt fantastikunder. Samtidigt tror att jag många med åren har blivit desillusionerade inför tanken. Vi har väntat så länge nu, och ingenting har hänt. Eller har det? 

Det är lätt att ta på sig offerkoftan när man skriver fantastik. Men lyssna på vad romance-författarna säger. Eller feelgood-författarna. De är lika frustrerade över hur svårt det är att nå ut. Att inga förlag vill ta sig an deras böcker. Jag har till och med hört deckarförfattare uttrycka samma typ av frustration för att deras alster anses vara fullitteratur.

Men något har hänt under de senaste åren – något som vi inte får glömma bort när vi blir molokna och deprimerade över att det efterlängtade svenska fantastikundret fortsätter utebli – och det är att bokmässan sedan ett par år tillbaka har dedikerat en hel sektion av mässgolvet till Fantastikgränden. I år kan vi ju dessvärre inte besöka den på grund av den där pandemin som jag inte tänkte prata om, men hade Bokmässan varit som vanligt så hade den funnits där. Visst, vi är fortfarande underrepresenterade i panelerna och seminarierna, men det är ändå ett rejält steg framåt för våra genrer.

Det till trots, som Anna Jakobsson Lund var inne på, har det ännu inte lett till några stora försäljningsframgångar. Å andra sidan tror jag inte att det är guld och gröna skogar för de flesta deckarförfattare heller. Det finns alltid undantag, och det är dem vi ser. De som omedelbart säljs till femtio länder och har stående plats på försäljningstopplistorna, men de allra flesta får kämpa på precis som vi, dessutom i en betydligt mer konkurrensutsatt genre. 

Villfarelser - offerkofta

Foto: Villfarelser - Offerkofta

  

Det är någonting som är på väg att hända med fantastik. Jag tror inte gemene man ens vet vad ”fantastik” betyder, men vi har ändå vår egen gränd på mässan.

Kanske får vi draghjälp från film och TV. Det är enkelt att peka på vilket fenomen Game of Thrones blev hemma i vardagsrummen hos mugglarna. Men sedan dess har många av de största biofilmerna varit inom vår genre. Allt från Marvel-filmerna till Star Wars. De har dominerat filmbranschen, och det innebär att många får upp ögonen för den typ av underhållning vi producerar.

Så det kanske upplevs som att det fortfarande går trögt. Det gör det också, jag vill verkligen inte förminska någons frustrationer (eller mina egna) över hur det ser ut i förlagsvärlden. Men jag tror ändå att något är på gång. Det kanske inte kommer nästa år, men under 2020-talet tror jag det finns förutsättningar för att växa.

Men med det sagt så tror jag att läsandet (och då menar jag att bläddra i en bok och läsa bokstäver) kommer att minska. Jag hoppas verkligen att jag har fel, men alla tecknen pekar på det. Vi är så stressade idag att blotta tanken på att sätta sig ner i sitt favorithörn av soffan med en bok skapar oroskänslor. Vi måste prestera hela tiden och bokläsning har för de flesta blivit något som man i bästa fall ägnar sig åt i solstolen. Och när samtidigt en miljard streamingtjänster lockar med både ljud, bild och faktiskt riktigt underhållande berättelser så har boken allt svårare att stå sig i konkurrensen.

Historiskt kunniga kommer att påpeka att det här inte är första gången som boken hotas. Senast var för ungefär tio år sedan när e-böckerna var på tapeten. Amazon släppte sin Kindle 2007 och började sälja böcker direkt till plattan. Vi hade inte samma utveckling här i Sverige, men diskussionen fanns. Skulle e-böckerna ersätta de tryckta böckerna?

Stephen Fry sa då att e-böcker var ett hot mot tryckta böcker på samma sätt som hissar var ett hot mot trappor.

Kanske är det här samma sak. Vi har ju ljudböckerna som fortfarande är livskraftiga. Det är inte riktigt samma liknelse som mellan e- och pappersböcker men kanske nära nog. Vi ser redan förlag som till allt större utsträckning satsar på att gå direkt till ljudbok och e-bok, och bara i undantagsfall ger ut tryckta böcker. Så kanske behöver vi i egenskap av författare tänka mer i de banorna, och vara öppna för nya sätt att berätta våra historier.

Men även om formaten ändras så tror jag en sak kommer att bestå, och det är folks behov av berättelser. Hur vi tar till oss dem kommer att se annorlunda ut, men det kommer alltid att behövas någon som kommer på dem och skriver ner dem. Även inom fantastiken.

------

Markus Sköld är en veteran inom svensk fantastik och är nu aktuell med skräckromanen Skuggfödd. Ni kan hitta mer information om honom och hans författande på hans hemsida.