JL Fantasy

Spiderman: Far From Home - Recension0

10 juli 2019

Den väggklättrande pojken är tillbaka. Denna gång med uppgiften att axla Ironmans mantel och inte tappa för mycket av den publik som Marvel byggt upp under de senaste 10 åren.

Spiderman Far From Home 

Sammanfattning

Far From Home håller ett jämnt och högt tempo genom hela filmen. Tom Holland är fortsatt fantastisk som Spindelmannen. Filmen hade flera roliga sekvenser men på det stora hela var jag positivt överraskad över hur lite fokus det var på filmens humoristiska delar. Mysterio var inte exakt vad jag förväntade mig att han skulle vara, vilket jag gillade. Den här versionen av honom är trogen serietidningarna samtidigt som han passar väl in i MCU. Jake Gyllenhaal gör en fantastisk tolkning av karaktären och når nästan upp till samma höjder som Michael Keaton gjorde med Vulture. Det var även uppfriskande att se en Spindelmannenfilm som inte utspelar sig i New York. Men det jag var alla mest nöjd med i den här filmen var att Spindelmannen, för första gången, fick visa hur cool han faktiskt kan vara i strid.

Spoilervarning

  

Marveltåget

Regissören Jon Watts, som också gjorde Homecoming, har fortsatt fått äran att ta hand om Spindelmannen. Men det är ingen lätt uppgift han har fått. Risken är stor att en del fans har blivit rätt less på alla superhjältefilmer vid det här laget och passar på att hoppa av Marveltåget nu när fas 3 är över. Far from home är den första superhjältefilmen i Marvels fas 4 vilket betyder att Spindelmannen kommer att ha en av de ledande rollerna i MCU, likt hur Ironman hade det genom fas 3. Samtidigt som Far from home ska vägleda tittarna in i fas 4 ska den också visa hänsyn till det gamla. Den måste vara trogen serietidningarna men helst också ska chocka tittarna med något helt nytt. 

Fan Made phase 4

  

Fake News

Den stora frågan som jag funderade kring innan filmen var: hur skulle Marvel hantera karaktären Quentin Beck, a.k.a Mysterio, som spelas av Jake Gyllenhaal? En av Spidermans mest minnesvärda skurkar. I de trailers som visats verkade handlingen cirkulera kring ett multiuniversum och mer magiska krafter, något som skulle ligga i linje med det vi såg i Spiderman Into The Spiderverse. Många fans har därför spekulerat kring alla de möjligheter som skulle uppstå om så är fallet. Men som många andra också spekulerade var det interdimensionella hotet bara en omsorgsfullt utarbetat plan av Mysterio. Beck är forskaren och specialeffektsexperten som skapade BARF-teknologin, som presenterades redan i Civil War. Tidigare har teknologin bara nämnts i förbifarten men i den här filmen används illusionerna som den skapar tills dess yttersta förmåga.

Hela karaktären Mysterio är extra intressant eftersom Marvel har vävt in hans klassiska bakgrundsberättelse i ett mer modernt narrativ som kopplas samman både till vår värld, med Fake News, men även till de förväntningar som vi tittare har på Marvelfilmerna. Mysterio säger till exempel, på ett tydligt meta-vis, att han kan göra precis vad han vill med sina illusioner för människor har blivit så vana vid superhjältar, utomjordingar och interdimensionella varelser att han kan visa i princip vad som helst och de köper det. Han säger även att sanningen inte spelar någon roll längre eftersom sanningen kan bli vad han än vill att den ska vara.

Jake Gyllenhaal - Mysterio

"Peter Tingle"

Nu då filmseriens kanske två mest minnesvärda skådespelare är borta är det extra viktigt att Tom Holland lyckas med sin skådespelarinsats. Han är ännu inte lika pålitlig som Chris Evans och inte heller lika spektakulär som Robert Downey Jr. Hans charm är i stället karaktärens vardaglighet. Jag vet ingen annan superhjälte som är lika igenkänningsbar som Spindelmannen och det lyckas Holland fånga. På något sätt lyckas Holland skapa kemi med alla omkring honom. Den växande kärleksrelationen mellan honom och MJ kanske inte var det mest intressanta med filmen, men jag upplevde aldrig att de scenerna var långtråkiga eller att de tog något från resten av filmen. 

Det jag saknade mest från Homecoming var mer spektakulära actionscener. Det saknar jag inte i den här filmen. I den andra halvan testas Spindelmannen om och om igen av de imponerande och välplanerade illusioner och drönarna som Mysterio kontrollerar. För första gången tycker jag att vi får se en Spindelmannen som får chansen att visa upp sin fulla repertoar av färdigheter.

I den här filmen använder han i något större utsträckning sin spider sense-kraft vilket ger slutstriderna en extra wow-faktor. Det var bra att den visades upp ordentligt, eftersom det är en av Spidermans viktigaste krafter, men förarbetet kring hur kraften presenterades hade kunnat vara mer genomtänkt. Det är egentligen bara en enda kort dialog i början av filmen då May säger att Peter verkar blivit bättre på att hantera sin "Peter tingle", som hon kallar förmågan.

Flying Spiderman

Slutscenerna

Det har varit ganska tyst (något väntat eftersom den följer End Game) om Far from home i sociala medier. Men det som verkar ha genererat en del skriverier är filmens två slutscener som öppnar upp för en rad intressanta scenarier.

  • Dels att J.K Simmons kommer att spela J. Jonah Jameson igen. Har svårt att se att de skulle kunna casta den karaktären bättre. Jag hoppas att Simmons får en stor roll i framtida filmer. Kanske även i de andra fas 4-filmerna?
  • Att alla chanser för Peter Parker att leva ett anonymt liv nu är borta och att en en stor del av befolkningen kommer att hata honom i nästa film. Det ska bli väldigt spännande att se hur detta påverkar honom och alla hans vänner. Jag tror att Marvel valde att göra detta för att verkligen utmana Parker till det yttersta. Om han ska bli den som axlar Ironmans mantel behöver han kliva fram och ta en mer öppen plats i folks medvetanden. Att detta görs mot hans vilja skapar bara ännu mer konflikt.
  • ´Nick Fury verkar ha blivit ledare för de hamnskiftande Skrullsen som räddades i Captain Marvel-filmen. Detta öppnar upp en rad möjligheter för kommande filmer. Vi kommer aldrig kunna vara helt säkra på att en karaktär inte är en Skrull. Även om det inte följer handlingen i Secret Invasion perfekt så skulle jag inte räkna bort att delar av den hyllade serietidningshandlingen kan återkomma i fas 4 eller fas 5. 

Det är tydligt att Marvel har blivit mer bekväma med att lita på publiken. Twister och upplägg som troligtvis inte kommer att bära frukt förrän långt fram i tiden används nu flitigt. Kul!

Betyg: 4 av 5


Avengers: Endgame - Recension 0

01 maj 2019

Endgame har dubblerat det gamla rekordet för den mest sedda filmen på en öppningshelg. Infinity War hade rekordet med 640 miljoner dollar. Nu har Endgame övertagit det med hela 1,2 miljarder dollar. Kommer den att besegra Avatars gamla rekord på 2,7 miljarder dollar och vad är det som gör filmen till en sådan stor succé?

Avengers: Endgame

Marvel har bjudit oss fans på berättelser som vi tidigare aldrig vågat hoppas på. De har vågat föra in karaktärer som många nog inte trodde skulle fungera. Som till exempel Ant Man, Rocket och Thor. De har även tagit med element som aldrig visats på ett så framträdande sätt i andra superhjältefilmer (magi, tidsresor, parallella universum, rymdresor). Men kanske allra mest imponerande är att de har lyckas hålla ihop den här långa filmserien med en sammanhängande handling.

Men allt detta har vi vetat om sedan tidigare. Vad är det med just Endgame som är så bra? I skrivande stund har den 9,0 på IMDB och 95 % på Rotten Tomatoes. 

Infinity War slutade med att hälften av alla levande varelser utrotades. Men Marvel hade ändå utannonserat att det skulle komma flera nya filmer med karaktärer som inte klarade sig: Spiderman, Black Panther, Guardians of The Galaxy och Dr. Strange. Därför var det relativt säkert att hjältarna skulle lyckas få tillbaka alla de döda karaktärerna. Det var alltså inte en fråga om de skulle lyckas utan i stället en fråga om hur de skulle göra det.

Redan efter de första 20 minuterna hade hjältarna samlat ihop sig och kommit på en plan för hur de skulle besegra Thanos, tagit tillbaka handsken och knäppt tillbaka sina vänner. När Thanos därefter förklarade att han förstört stenarna och Thor högg av hans huvud gick en kollektiv suck igenom salen. Jag hörde flera i publiken säga, "men vad ska filmen handla om nu då." Väldigt smakfullt och en bra uppbyggnad för resten av filmen.

De lyckades även ge serien ett avslut som kändes maffigt nog genom att föra tillbaka alla karaktärer från tidigare filmer till att slåss mot Thanos och hans armé. När Dr. Strange teleporterar alla in till den sista striden jublade flera runt om i biosalongen. Och trots att alla var där kände jag att de lyckades balansera dem alla väl under den sista striden. De enda karaktärerna som jag velat se mer av i den sista striden var Hulken och Dr. Strange. En ny rematch mellan Hulken och Thanos. Men även en rematch mellan Dr. Strange och Ebony Maw hade varit önskvärt.

Det sista som de lyckades väldigt väl med var slutet. Det var hjältemodigt, sorgligt och poetiskt på samma gång. Iron Man visste att han skulle dö när han använde handsken men han gjorde det i alla fall. Det kändes passande att den karaktär som startat hela denna resa med den första Iron Man-filmen fick avsluta det hela. Men även Black Widow och Captain Americas avslut kändes väldigt smakfulla. Jag gillar att så många, men inte alla, av de gamla karaktärerna dog eller åtminstone lämnade över manteln till andra karaktärer. Om det inte varit ett så smärtsamt slut hade hela denna nio år långa resa känts mindre betydelsefull. Nu är facklan i händerna på andra karaktärer, poetiskt med tanke på att det var just dessa karaktärer, Black Panther, Spiderman och Captain Marvel, som kämpade för att få fram facklan/handsken genom Thanos arme. 

Det fanns självklart en del scener som jag hade en del problem med men i det stora hela var dessa ganska få och inte så betydelsefulla. Det jag tyckte var allra konstigast var att Iron Mans handske kunde tygla kraften i stenarna. Han dog visserligen, men i Infinity War etablerade de att handsken som Peter Dinklage skapade var det enda i hela universumet som kunde tygla kraften av de fem stenarna. Nu kan tydligen Stark-teknologi göra det också. 

Betyg: 5 av 5


10 saker att se fram emot inför Avengers: End Game0

13 april 2019

Om en vecka avslutas den 20 år långa filmresan som Marvel har tagit oss med på. Biljetterna är införskaffade och jag har börjat svälta mig själv för att kunna äta extra mycket popcorn. Peppen kan inte vara större. Dags att bli hänförd eller besviken igen. Här listar jag 10 saker att se fram emot med Avengers: End Game.

Avengers End Game

10. Hälften av alla levande varelser är döda

Hur hanterar mänskligheten den katastrofala förändringen som Infinity War lämnade oss med? Möjligheterna i världsbygget är enorma. Jag hoppas att filmen tar sig tiden att utforska detta och att vi får se hur världen försöker reparera, sörja och gå vidare. Detta är en chans att visa något annorlunda som kan stanna kvar hos tittarna lång tid framöver, om det hanteras på ett smakfullt sätt. 

9. Captain Marvel

Direktören för Marvel Studios, Kevin Feige, har tidigare sagt att Captain Marvel är den starkaste av alla Marvels superhjältar. Kommer vi att få se vidden av hennes krafter i End Game? Vilken roll kommer hon att ha? Jag hoppas inte att hon blir en av nyckelkaraktärerna för att besegra Thanos. Hon är för ny för att få en så framträdande roll. Jag tror inte heller att Marvel skulle göra det misstaget. Min gissning är i stället att hon kommer att få ett viktigt sidouppdrag där hon får möjlighet att briljera med sina krafter och därmed bygga upp för framtida Captain Marvel-filmer. Alternativt att hon dödas tidigt in i filmen och sedan återuppväcks med alla andra i slutet.

8. Nebulas roll

Nebula har inte haft en enkel resa genom filmerna. Arg, bitter och ständigt misslyckad. Thanos dödade hennes syster Gomorra och har torterat henne genom hela livet – hela hennes karaktär är uppbyggt på hatet mot Thanos. Min gissning är därför att hon kommer vara den som slutligen sätter dolken i Thanos hjärta. Se fram emot att äntligen få se en sida av Nebula som faktiskt går att gilla.

7. Dr. Strange visste vad som skulle hända

The Sorcerer Supreme såg i den förra filmen in i framtiden och förutspådde vad som skulle hända. Av miljontals alternativa framtider var det bara i en av dem som hjältarna lyckades besegra Thanos. Jag förväntar mig ett bitterljuvt slut och oväntade twister. Allt annat vore en besvikelse. Allt är upplagt för att samtliga karaktärer ska visa sin yttersta potential. Hulken, Thor, Captain America och Iron Man – jag tror att i denna version som Dr. Strange såg kommer alla kärnhjältarna att visa en ny sida av sig själva. 

6. Tidsresande

Vad var det egentligen som Dr. Strange såg? Min gissning är att tidsresande kommer att vara en del av lösningen. Vi har redan sett deras nya dräkter, som liknar de som Hank Pym använde i Antman & The Wasp för att resa in i The Quantum Realm. I den filmen fick man även se en snabb glimt av en stad inuti en av Quantum Realms dimensioner. Varför ha med detta om det inte ska utforskas? Den sista kommentaren som droppades i Antman & The Wasp var att om man reste in i Quantum Realm och fastnade där så skulle man kunna fastna i en tidsvortex. Kan hjältarna träffa tidigare versioner av sig själva? Risken är stor med handlingar som berör tidsresande men belöningen kan även bli stor om det görs på ett snyggt sätt.

5. Den nya eran startar

Att hjältarna lyckas besegra Thanos och återställa universum är givet. Men hur? Och vad kommer det att kosta dem? Vilka karaktärer kommer att fortsätta in i den nya eran och vilka kommer att försvinna? Eftersom flera filmer redan är gjorda och ingen av dem är Hulken, Thor, Iron Man eller Captain America känns det som att dessa karaktärer kommer ta ett steg åt sidan och göra plats för nya hjältar. Men kommer alla att dö?

4. Captain Americas roll

För mig känns det givet att åtminstone Captain America kommer att dö. I serien har flera olika karaktärer axlat manteln som Captain America. Han är deras Gandalf. Ledstjärnan som ger alla hopp. Vad skulle skapa en mer dramatisk effekt, än hans död? Förvänta er någon slags mentorsscen där Cap offrar sig själv för att rädda alla andra. Fly, you fools. 

3.  Den förstörda handsken

Något som jag ser fram emot extra mycket är att få en förklaring till vad det var som hände med handsken i slutet av Infinity War. Det såg ut som att den förstördes, men Thanos kunde ändå använda den för att skapa en portal till en annan värld. Min gissning är att handsken är begränsad på något sätt och detta kommer att spela en stor roll för handlingen. Kanske blir detta en twist, när hjältarna inser att deras plan att stjäla handsken och återställa allt inte går. Kanske kommer hjältarna åka iväg och möta Thanos, kanske till och med besegra honom, men sedan inse att det var lönlöst. Det skulle skapa en scen där den sista gnuttan av hopp lämnar alla. Men, Tony hittar självklart på en lösning i alla fall.

2. Thanos mest respekterade fiende

Jag tror att den karaktär som kommer att ha den största rollen i den här filmen är Iron Man. Tony är den enda levande karaktären som hade någon slags meningsfull dialog med Thanos i infinity War. Thanos sade till och med att han respekterade Tony. När allt ser ut att gå åt helvete igen för våra superhjältar, är det Cap's självuppoffring och Iron Mans förmåga att hitta en lösning på alla problem som kommer att rädda dagen.

1. Professor Hulk

Den kanske största besvikelsen i Infinity War var hur patetisk Hulken var. Varför ville den gröna jätten inte träda fram? Svaret kommer vi att få i den här filmen. Jag tror att vi kan förvänta oss en scen där Banner och Hulken kommer överens och går ihop till en varelse. Hulkens kropp men Banners intellekt. Den starkaste versionen av Hulken vi sett hittills: Professor Hulk.

  Filmer  Marvel

Captain Marvel - Recension0

17 mars 2019

Carol Danvers visar att hon är en av jordens starkaste superhjältar när hon hamnar mitt i ett intergalaktiskt krig mellan två utomjordiska raser.


Captain Marvel

Förra veckan hade Captain Marvel premiär, lagom till den internationella kvinnodagen. När jag såg mig runt i den stora fyllda salongen var publiken som väntat en blandad skara. Mer kvinnor och barnfamiljer än vad jag tidigare upplevt på Marvel-premiärer. Inte så konstigt. Efter 21 filmer har Marvel äntligen sin första kvinnliga huvudkaraktär. På tiden. Det i sig självt hade varit tillräckligt för att locka publik, men efter kommentarer från regissörerna och skådespelerskan Brie Larsson om filmens feministiska ton, exploderade internet. Rotten Tomatos var tvungen att stänga ner sin review-funktion för att så många personer gick in och rankade ner filmen, innan den ens var släppt. All publicitet är dock bra publicitet. Eller hur?

På många sätt har filmen blivit den perfekta symbolen i det pågående amerikanska kulturkriget mellan vänstern och högern. Att Captain Marvel kommer bli en ekonomisk succé har jag inga tvivel om. Detta trots alla röster som velat att filmen ska bojkottas. På kort sikt tror jag inte att Captain Marvel kommer att påverkas särskilt mycket av alla kritikernas kommentarer. Risken som jag ser det är långsiktig. Disney och Marvel har sagt att Captain Marvel ska vara frontfiguren för Marvel-filmerna efter Avengers: End Game. Om karaktären inte mottas väl av de allra mest trogna fansen kommer inte bara kommande Captain Marvel-filmer påverkas, utan även alla andra Marvel-filmer som indirekt blir kopplade till henne.

Grundhandlingen kretsar kring ett intergalaktiskt krig mellan två utomjordiska raser: Kree och Skrull. Vi får dock inte särskilt mycket information om vad dessa raser står för eller vilken historia de har. Kree ser ut som människor med blå hud och något mer avancerad teknologi. De verkar se sig själva som galaxens ädlaste krigare. Den andra rasen, Skrulls, är orchliknande varelser som kan förvandla sig till allt som de sett. Denna färdighet har de använt till att infiltrera andra planeter, skapat kaos och sedan tagit över dem. Kree är fast beslutna att besegra Skrulls innan de kan göra samma sak med deras hemplanet. 

På grund av Captain Marvels, som kallas Vers under filmen, förmåga att generera energi ur sina händer har hon valts ut för att delta i en militär SWAT-liknande styrka. I filmens inledande scen etableras det att Vers har tappat sitt minne. Hon ser korta flashbacks från sitt tidigare liv men förstår inte vad det betyder. För att hantera frustrationen som detta skapar inom henne knackar hon på hos sin överordnade Yon-Roggs (Jude Law) dörr och ber honom att träna henne. I den efterföljande träningsscenen förklarar Yon-Roggs att Vers har stort potential men att hon låter sina känslor kontrollera henne för mycket. Om hon bara kunde tysta sina inre tvivel och ta till sig kreernas stoiska visdom skulle hon kunna bli en storslagen krigare. Kort därefter skickas SWAT-styrkan iväg på ett uppdrag som går fel. Vers kraschar passande nog ner på jorden tillsammans med ett gäng Skrulls. Skrullsen är ute efter en forskare på jorden som ska ha information om en energikälla som de behöver. Forskaren verkar även ha information om Vers förflutna. En kamp om vem som först kan finna henne inleds. I sin jakt får Vers snart även oväntad hjälp av den unge shieldagenten Nick Fury (Samuel L Jacksson).

  

Känslomässig kontakt

Filmen startar i ett högt tempo. Massor av action och en uppsjö av Marvels typiska oneliners. På ytan är detta en klassisk Marvel-film som följer det typiska formuläret som de flesta av dagens hjältefilmer gör. Det som dock gör att denna film tappar jämfört med andra är framförallt två saker. 

Det första är att regissörerna inte lyckas skapa någon känslomässig kontakt till handlingen och karaktärerna. Är det en buddy-cop-film? Är det en film om systerskap? En film om 90-talsnostalgi? Eller är det en hjälteresa? De klämmer in för mycket action, för mycket humor och för mycket fokus på filmens feministiska budskap samtidigt som den försöker bygga upp Captain Marvel till att bli den nya coola och starka frontfiguren för Marveluniversumet. I och med att de försöker så mycket skyndar de igenom och förbi scener som hade behövt utvecklas betydligt mer. Vilka är Kree och Skrulls? Hur har kriget mellan raserna sett ut? Var kommer Captain Marvels krafter ifrån? Varför ska jag bry mig om den här karaktären när jag inte vet något om henne? Det är inte förrän mot filmens avslutning, när gåtan kring Vers förflutna avslöjas, som filmen levererar några känslomässiga scener som på allvar hade kunnat greppa mig. Men då är det för sent. 

Det här är inte första gången som Marvel har haft en karaktär som spenderar hela filmen med att försöka ta reda på vem hen är. Men Star Lord och hans kompanjoner hade åtminstone charmerande personligheter som hjälpte till att hålla Guardians of the Galaxy levande. I Captain Marvel är avsaknaden av nya och spännande bikaraktärer slående. Jude Law blir aldrig mer än en symbol. Var han kommer ifrån eller vad han står för är för mig fortfarande en gåta. I stället är det Skrullernas ledare Talos (Ben Mendelsohn) som är den mest dynamiska karaktären. Han är både charmig, rolig och mot slutet visas det även att han har en komplex bakgrund som gör att karaktären blir mer än bara en skurk utan ansikte. Även Samuel L Jackson gör ett bra jobb som Nick Fury. Han har betydligt mer skärmtid än vad jag förväntade mig och det märks att han är van att spela karaktären och vågar visa fler sidor (t.ex. att mitt i stridens hetta stanna upp för att kela med en katt) än den hårdföra ledaren som han spelat i de tidigare filmerna. 

 

Det feministiska budskapet

Den andra stora bristen som jag ser det är, tyvärr, det feministiska budskapet. 

 “Really, what it came down to is I had a meeting with Marvel and what we sort of discussed was they wanted to make a big feminist movie,” Larson says. “And I remember[ed] going home being like, ‘shit, am I gonna do this? It’s kind of everything that I’ve wanted.’ - Brie Larson intervju

Jag har sett många kritisera Brie Larsons skådespeleri, men detta tyckte jag inte var ett problem. Det verkade mer som att manuset var dåligt. Ett manus som så tydligt säger att den här karaktären alltid ska kunna ta hand om sig själv, oavsett situation, tar bort den interna konflikten som behövs för att karaktären ska få en känslomässig kärna. De två tydligaste exemplen på den feministiska karaktäriseringen var när Vers ber sin barndomsvän Maria Rambeau (Lashana Lynch) att följa med på den slutgiltiga striden i rymden, trots att de öppet säger att hon inte har några krafter och att de troligtvis kommer att möta överväldigande motstånd. Men Rambo övertalas av dottern (!) att åka iväg med en osannolik formulering för en 10-åring: "Consider what kind of example you're setting for your daughter!"  Det andra var när Vers i slutstriden helt själv besegrar hela armador av fiender utan problem till tonerna av No Doubts I'm Just a Girl... Karaktären framstår som osympatisk när filmen lägger så mycket fokus på att visa hur stark och orubblig hon är. Jag fick en känsla av att regissörerna inte vågar visa detta för att riskera att det feministiska budskapet skulle gå förlorat. Det är tydligt att det här är en film som är skapad för att visa att tjejer kan. Det är inget större fel med det. Det finns flera anledningar till att vi behöver fler kvinnliga superhjältar. Men det gör det inte per automatik till en bra film.

Jag hoppas att vi får se mer av konflikten mellan Kree och Skrulls i framtiden och att de vågar göra Captain Marvel mer känslosam och sårbar i kommande filmer. Flera andra Marvel-filmer och DC-filmer har haft liknande problem. Det mest uppenbara exemplet är Stålmannen, när han flyger in i slutet av Justice League-filmen och gör alla andra superhjältar överflödiga. Om Marvel låter Captain Marvel ta över showen för mycket i End Game på ett liknande sätt skulle jag bli oerhört besviken.


Betyg: 2 av 5

  

Vill du läsa fler recensioner?

Black Panther

Venom 

Avengers: Infinity War




Spider-Man: Into the Spider-Verse - Recension0

23 december 2018

Miles Morales lever i ett universum där Spindelmannen (Peter Parker) håller ordning i New York. För att återse sin familj bygger hans fiende, Kingpin, en maskin som kan öppna upp revor till parallella universum. Ur en av de andra verkligheterna kommer en konstig liten spindel som gör att Miles får krafter som påminner mycket om en annan hjältes.

Spider-Verse

Det är fullt förståeligt om du är less på Spindelmannens återkommande filmäventyr. Under 2000-talet har det gjorts tre versioner av Spindelmannens bakgrundshistoria. Att det kommer en fjärde tolkning nu medan hypen för Marvels universum är som störst kändes som ett konstigt beslut från Sonys sida. Särskilt med tanke på att Homecoming var bra. Behöver vi verkligen en till, animerad, version av Spindelmannen just nu? 

Spider-Verse består huvudsakligen av tre akter: (Lätta spoilers)

Inledningen där Miles privatliv byggs upp på ett bra sätt. Särskilt relationen till pappan. Både Miles men också bikaraktärerna runt om honom känns trovärdiga och är lätta att tycka om. Hans resa från mobbad i skolan till nätslingande superhjälte är kanske inte en särskilt unik bakgrundsberättelse men den ger karaktären tillräckligt mycket djup för att jag ska bry mig om resten av filmen. Animationerna är väldigt bra och humorn refererar ofta till serietidningarna och de tidigare filmerna på ett smakfullt sätt, vilket fick mig att skratta högt vid ett flertal tillfällen. 

Huvudakten startar efter att Peter Parker misslyckas med att stoppa Kingpin, vilket lämnar Miles att med sina nyfunna krafter själv försöka stoppa Kingpin och hans många superskurkar till hantlangare. Han får snart hjälp av flera andra "spindelpersoner" som läckt över från andra dimensioner. Spider-Gwen, Noir-Spider, Spiderpig, Peni-Parker och, viktigast av alla, en andra Peter Parker som deppat ihop efter att han lämnat sin fru och sysselsatt sig med att käka pizza i titta på tv i några år. Relationen mellan Miles och Dekadens-Parker är filmens hjärta. Den ena vill inget annat än att bli en hjälte medan den andra har lämnat det livet bakom sig. Dynamiken är god och de har båda mycket att lära från den andra.

Slutet var i mina ögon den svagaste akten eftersom skurkarna inte gavs lika mycket tid som de övriga karaktärerna. Filmen hade gärna fått vara en halvtimme längre och där helt fokuserat på skurkarna som kämpar för Kingpins sak. I stället för att kännas meningsfull blir slutstriden en kavalkad av one-liners mellan Miles och de andra spindelpersonerna och även en animationsfest, då de olika dimensionerna kollapsar inpå varandra likt spegelvärlden i Dr. Strange. Roligt och snyggt men inte tillräckligt för att lämna något minnesvärt intryck.  

Spider-Man: Into the Spider-Verse känns på många sätt som en välgjord Pixar- eller Disney-film. Tonen och handlingen känns anpassad för en yngre publik medan meta-humorn och den vackra animationen kan hålla de mer pålästa fansen intresserade. Jag rekommenderar den till yngre tittare och till fans som älskar de olika spiderman-universumen lika mycket som jag. Har du inget bättre för dig kan det vara värt att se den på bio, men har du annat för dig kan du gott vänta till den släpps på DVD.

Betyg: 3 av 5

  

Vill du läsa fler recensioner?

Spiderman: Homecoming

Venom

Deadpool 2