JL Fantasy

Spoilervarning

Shadow & Bone är Netflix och manusförfattaren Eric Heisserers TV-serie som baserar sig på två olika fantasyserier av den amerikanska YA-författaren Leigh Bardugo. Intrigerna från hennes Grishatrilogi och Six of Crows duologi har slagits ihop till en sammanhållen röd tråd.

Grunden för intrigen är kartmakerskan Alina Starkov som växer upp i ett barnhem i staden Keramzin tillsammans med vännen Malyev "Mal" Oretzev. När de en dag ska försöka resa genom The Fold, en enorm vägg av skugga som mer eller mindre delar upp hela den här fantasyvärlden i två delar, attackeras de av skuggvarelser varpå Alina i desperation använder sig av ljusets krafter och det visar sig, även för hon själv, att hon är Solbringaren. Den grisha (det människorna kallar en typ av magiker) som världen tror är den utvalde som en dag ska riva The Fold.

Nu när Alinas krafter upptäcks vill diverse fraktioner runt om hela världen få tag på henne och hon rycks snart ur sin dystopiska, men välkända uppväxt i barnhemmet, in i en värld av ränksmiderier och politiska intriger som kommer att skaka om hela världen.

Grishaverse map av Sveta Dorosheva

Världsbygget

På ytan verkar världen rätt genomarbetad och intressant med fyra nationer vars maktbalans är på väg att brista. Men allt eftersom säsongen fortsatte saknade jag ytterligare lager kring världen, till exempel dess politiska intriger, religioner och historia. Heisserer har valt att hålla händelseförloppet tätt knutet till Alina och vi får inte se mycket av världen som inte direkt går att koppla till henne. Precis som i Game of Thrones senare säsonger så hade den här serien mått bättre av att gå mer långsamt fram. Om jag fått lite mer information, om världen och de effekter som huvudpersonernas val har på den, hade jag kanske inte känt att serien skyndade fram för att nå fram till vissa, i förväg planerade, händelser.

Alina är en kartmakare och jag önskar att de lagt in någon scen då tittarna fått se hur hon ritar en karta över världen för att ge tittarna något som beskriver avstånden mellan platserna. Istället blir det svårt att få ett grepp över var karaktärerna befinner sig. Jag förstod exempelvis inte att Kerch låg så långt ifrån Ravka och The Fold, utan trodde länge att det var en och samma nation. 

Om det finns en typ av magisystem som jag har svårast för är det mjuka magisystem som låtsas vara hårda. Problemet uppstår när krafterna används för ofta samtidigt som de inte förklaras. Det ser coolt ut när Alina frammanar lysande glober i luften, men vad kan hon egentligen göra och varför ska just hennes krafter vara så mäktiga? I och med att Alina är ny med sina krafter och aldrig riktigt bemästrar dem fullt ut hinner detta inte bli alltför problematiskt. Men de mer udda varianterna av grishor, de som kan ändra utseenden och de som kan stanna andras hjärtan på avstånd, skapar flera Harry Potter-liknande problem utmed berättelsen.

Extra irriterande är Alexanders skuggmagi för att den ofta används för att lösa hans problem. Samtidigt tycks han i flera scener bli överraskad över vidden av sina egna krafter. Han gör saker som han inte verkar ha kunnat göra tidigare, vilket är särskilt konstigt eftersom han har haft sina krafter i hundratals år. Det är som att hans kraft förändras från avsnitt till avsnitt för att passa handlingen.

En annan sak som också relaterar till magisystemet är skjutvapnen och de skottsäkra kläderna. Det är inte för intet som de flesta fantasyberättelser oftast utspelar sig i medeltida världar. Man behöver vara rätt kreativ som författare för att komma runt de problem som uppstår när man introducerar skjutvapen i en fantasyvärld. Det är man inte i den här berättelsen. En av "kråkorna", Jesper, är en mästare med sin pistol. Han är den starkaste karaktären i hela serien, till och med starkare än Alina och Alexander. Han kan träffa vad som helst, dra så snabbt att hans fiender inte ens upptäcker att han skjutit, ja till och med "studsa" sina kulor mellan väggar. Med den förmågan skulle han ensamt kunna besegra hela det lilla palatset på egen hand. För att balansera upp detta håller man tillbaka honom utmed hela serien och försöker hitta på saker för att försvaga honom. Man nämner att han inte har hur många kulor som helst, man introducerar en get som han behöver hålla i för att lugna ner sig i extrema situationer och man ger magikerna "skottsäkra" kläder (men inte masker). Det blir en krock i berättelsens interna logik. Det är okej om magierna inte är trovärdiga i en extern kontext, nästan all fantasy gör så. Men när det kommer till berättelsens egna interna logik är det bra om man håller så mycket som möjligt.

Karaktärerna

Skådespeleriet höll inte Game of Thrones-klass men var överlag bra. Problemet uppstår dock när handlingen har så bråttom. Skådespelarna får jobba hårt för att bära upp de styltiga dialogerna. Flera scener och samtal känns påskyndade, planerade och lagda i deras munnar bara för att passa handlingen. Det märks tydligast i kärleksrelationerna. Den mellan Alina och Alexander, hade eventuellt kunnat fungera om den fått mer bakgrund och framförallt mer tid för att förankras och göras mer levande.

Men relationen mellan Matthias och Nina är bortom räddning. Seriens YA-rötter blir plågsamt tydliga när dessa skeppsbrutna fiender tvingas förlita sig på varandra och kärlek uppstår. Det är så icke trovärdigt på så många plan att det krävs en hel harang av dåliga scener för att ens få karaktärerna att se åt varandras håll. Extra idiotiskt var själva skeppsbrottet. Om du hamnar liggande på en planka i mitten av The True Sea spelar det ingen roll hur stark du är och hur länge du kan simma. Nina hade gott kunnat låta Matthias drunkna utan att det hade påverkat hennes möjligheter att ta sig till land. Faktum är att det nog hade hjälpt henne, strömmarna och vågorna hade snabbare fört henne till land om hon puttat honom överbord. 

En relation, och särskilt en scen, som retade mig extra var slutstriden med Alexander. Jag brukar inte göra feministiska analyser men denna var så uppenbar att jag känner mig nödgad. Alina ska vara den starkaste grishan genom tiderna, hon har tränats av vad som verkar vara en av de mest erfarna grishorna i hela världen, och hon har även fått den starkaste "förstärkaren" som finns. Trots det behöver hon räddas i slutet av den kraftlösa Mal. Hon får aldrig chans att visa just hur mycket hon tränat och hur stark hon kan vara i slutstriden. Istället ska Mal hoppa på Alexander och slåss med nävarna mot honom nere i sanden bredvid skeppet inne i The Fold. Att Alexander inte bara använder sina krafter för att göra sig av med honom direkt är bortom mig. Det hade varit mer trovärdigt om Alina hoppat ur båten och räddat, läxat upp och dumpat Mal där och då. 

Handlingen

Serien följen ett klassiskt YA-hjälteark. Alina är den vackra hjältinnan med dålig självkänsla. Hon är utsatt och vill bryta upp och göra något nytt med sitt liv. De följande fyra avsnitten handlar om att hon måste acceptera att hon är speciell och börja anamma sina krafter. När hon gör det börjar pojkarna, även de snygga och farliga, att dras till henne. Precis när hon står på toppen, och hyllas av till och med kungen och drottningen kommer twisten. Alexander är inte bara lite stygg, han är ondskan personifierad. Något som var uppenbart redan från det andra avsnittet. Denna plot twist blev seriens vändpunkt för min del, men inte till det bättre, utan till det sämre. I de första avsnitten kunde jag reta mig på en del dialoger och en del relationer men i det stora hela förde det åtminstone handlingen framåt till något som kunde bli intressant. När Alexanders rätta sida visar sig känns allt bara förutsägbart och tradigt. Det som tidigare var en något annorlunda spin på en klassisk fantasyberättelse, blir nu "bara" en klassisk YA-fantasyberättelse. Kanske om man fördjupat relationerna ytterligare, byggt upp och gjort plot twisten lite mer oförutsägbar hade det kunnat leverera. 

Sammantaget

Inledningsvis var jag väldigt positiv till serien. Den innehöll bra skådespelarprestationer, påkostade effekter och en intressant tolkning av vad som inledningsvis verkade vara en relativt klassisk fantasyhandling. Gillar man fantasy behövs det ibland inte mer än så. Men rätt snart tyckte jag att serien övergick allt mer in i en förutsägbar, tillrättalagd och stressad YA-stil för min smak.

Betyg: 2 av 5

I december skrev jag ett blogginlägg om hur vi som recenserar gör genrerna en björntjänst när vi inte kritiserar böckerna vi läser tillräckligt. Förra månaden följde jag upp det med ett inlägg om hur man skriver konstruktiv kritik i recensioner och här kommer en kort avslutande uppföljning där jag vill tänka högt om vad skillnaden är mellan boktips, recensioner och litterär kritik.

On ni läst mitt inlägg om björntjänsten är det förhoppningsvis tydligt att jag upplever att svensk fantastik har för mycket av den ena och för lite av de två andra. Som jag ser det är skillnaden på dessa tre texttyper följande.

Boktips

Merparten av alla texter du läser i sociala medier är av denna form. Ett boktips hålls ofta rätt korta men kan ibland dra iväg till att bli någon sida lång. Merparten av dem brukar ofta beskriva bokens handling relativt ingående och ger kanske några korta kommentarer om vad man tyckte var bra eller intressant med boken. Syftet är att lyfta fram boken för att fler ska köpa den. Den ger oftast inte heller något betyg som tydligt motiveras, men om den gör det så ger den nästan alltid det högsta eller nästa högsta betyget.

Recensioner

En recension är sällan kortare än en sida. De innehåller också ofta en beskrivning av bokens handling men går djupare in i dess analys av bokens olika nivåer. Den diskuterar och värderar exempelvis bokens karaktärer, världsbygget, konflikter, teman osv. Den kan även bjuda på mer fakta om bokens utgivning och författaren och väver ibland även in en analys kopplad till denna information. T.ex. hur boken kan påverka dagens samhälle, vad författarens motiv med boken kan vara och hur den kan jämföras med författarens eller andra författares verk. 

Litterär kritik

Litterär kritik tar ofta ett bredare perspektiv och tar sin avstamp ur olika perspektiv som exempelvis feminism, arketypisk, queerteori eller ny historism. Den driver ofta en en tes om boken som den recenserar som baseras ur det egna perspektivet. Den granskar och fokuserar visserligen en bok, eller ett helt författarskap, men den har med sig ett helt annat bagage av "verktyg" för att kunna skriva en längre och mycket djupare analys än bokrecensionen. Verktyg som samhällskunskap, historia, filosofi, genretroper eller jämförelse med andra författares böcker. 

Den litterära kritiken använder dessa verktyg för att bryta isär boken i separata delar, analysera dem var för sig, jämföra mot andra passager, och sedan montera ihop boken igen för att se hur väl de passar ihop med varandra i förhållande till hur recensenten uppfattar författarens syfte med boken. Den litterära kritiken kan innehålla en handlingssammanfattning och kan innehålla en del riktad kritik men den använder endast dessa som avstamp för en längre analys.

Även om alla tre typer av texter kan föra fram åsikter om ett verk så är den litterära kritiken mest tyngd av bevisbördan. Dvs att man tydligt förklarar vad det är man har läst och vad detta säger om boken och författaren ute efter och inte bara delger vad man själv som recensent tycker om detta. Den tyckande aspekten bör, om möjligt, inte vara lika påtaglig i den litterära kritiken som i de två tidigare texttyperna.

Den litterära kritiken kräver mycket förberedelse och tar flera timmar att skriva vilket gör att den är extremt ovanlig, särskilt i dagens sociala media-drivna samhälle. De få texter man kan hitta kommer främst från universiteten och är ovanliga bland bloggare, journalister och andra kritiker. 

---------

Personligen har jag dock märkt att om jag lagt längre tid på en recension eller ett inlägg i allmänhet, verkligen gjort mitt yttersta för att hitta olika infallsvinklar, är jag mer benägen att återanvända det i framtiden. Dela det i grupper, länka till det i diskussioner och läsa igenom det igen vid senare tillfällen för att få nya tankar. Det är även de inläggen som oftare gillas, kommenteras och delas av andra. Så kanske är den där tiden du lägger ner på en längre recension, eller på ett djupare inlägg som går mot den litterära kritikens domäner, lika välanvänd som om du "bara" skev ett boktips.

I december skrev jag ett blogginlägg om att vi gör svensk fantasy en björntjänst när vi som recenserar inte kritiserar böckerna vi läser tillräckligt. 

Jag förväntade mig inte att se någon förändring inom fantastiken för att jag skrivit ett blogginlägg och uppmanat andra att vara mer kritiska. Men likväl märker jag ändå i mig själv en smula frustration och uppgivenhet när jag ser hur de onyanserade recensionerna fortsätter att dominera våra facebookgrupper och instagramflöden. Jag tycker att det är synd för svensk fantastik och tror uppriktigt att det gör skada på genrerna.

Detta märks på flera olika sätt, inte bara på recensionernas verkan, utan även på samtalsklimatet i stort i dessa grupper. Man ser lite nu och då hur folk blir sämre och sämre på att ge och ta nyanserad kritik. En del försöker föra fram sakliga argument, ibland med tillspetsad retorik, utan att dessa ska uppfattas som påhopp, men misslyckas och kliver istället på tår och skapar kontroverser. Samtidigt ser jag också hur författare, bloggare och instagrammare blir sämre på att motta negativa recensioner och kritik i allmänhet, man upplever det genast som ett personligt påhopp och inte som en persons åsikt och ett försök till att stärka en genre.

Jag har inte kunnat släppa detta från mina tankar. Här kommer därför en kort uppföljning till det inlägget. Vad man kan tänka på för att skriva recensioner som är kritiska men samtidigt också konstruktiva.

Syftet med konstruktiv kritik är att berika ämnet i fråga. Det kan dock vara jobbigt att få kritik på något som man kämpat med i flera år och som man nu i efterhand ändå inte kan göra något åt. Men en välskriven recension är inte främst riktad till författaren utan till potentiella läsare. Recensionen är till för att ge dem en rättvis bild så att de sedan kan bedöma om de vill läsa boken eller ej. 

Risken är dock att recensenten inte tänker på hur kritiken uppfattas. Om den framförs illa kan den göra stor skada och i värsta fall förstöra författarens självförtroende till den grad att hen slutar skriva. Här är därför fem tips, på hur man kan skriva recensioner som innehåller konstruktiv kritik men som samtidigt också hjälper dig att undvika att stjälpa, utlösa försvarsmekanismer eller skapa konflikter med författaren.

Först en brasklapp. Jag funderade ett tag på om det var värt att lägga upp detta inlägg. Jag vet vad somliga kommer att tänka. Jag upplever att man kan se dessa personer lite varstans, särskilt på sociala medier. Hur de kommer att döma, jämföra och säkert se ner på en för att man vågar tänka högt och storslaget om sin egen potentiella betydelse. Den klassiska jantelagen.

Men jag tror samtidigt att detta är en del av vad det är att vara författare. Visst finns det de som bara skriver för sig själva, eller för att de "gillar" att skriva, utan några större tankar eller idéer om vad det gör eller vilken påverkan det skulle kunna få. Skrivandet suger dem till sig och om de inte skrev skulle de må sämre. Jag känner igen mig själv i det där. Jag tror dock att de flesta författare, om de är ärliga, vill mer än så. De kanske inte säger det högt till sina vänner, eller skriver det på nätet för vem som helst att läsa, men det finns där inne. Kanske inte hela tiden, men då och då tittar ambitionen fram, drömmarna om framtiden, tankarna om det potential som skrivandet rymmer, både för en själv och för andra. 

Jag började skriva för att idéerna uppenbarade sig för mig medan jag läste eller såg något jag gillade. Jag hade inga tankar på att bli författare, utan blev nyfiken och ville utforska denna nya sida av mig själv. Men det var allt. Jag hade, så vitt jag minns, inga större tankar om vad mitt skrivande skulle leda till eller några djupare tankar om hur skrivandet kunde påverka mig eller min omgivning. 

Detta har gradvis förändrats. I dag vill jag mer än bara skriva för skrivandet skull. Det beror förstås delvis på att jag har fått en bättre förståelse för vad skrivandet faktiskt innebär, men också för att jag läst och lyssnat på allt mer litteratur om författare, om skrivande och nu under det sista året även om filosofi som förvånande ofta pratar om skrivandets transformerande kraft. Men mest tror jag att det beror på att jag förstår mig själv bättre. 

Stoicism on Fire, The Confucian Podcast, Filosofiska Rummet, Sweeny vs Bard, The History of Philosophy Without Any Gaps, The Philosopher's Toolkit, Philosophy Now, When Breath Becomes Air, 48 Laws of Power, Masters of Greek Thought, The Great Ideas of Philosophy, The Power of Now, On the Geneology of Morals, The Will to Power, Why Buddhism is True, The Power of Vulnerability, On the Shortness of Life, Meditations, Mans Search for Meaning, Ego Is The Enemy, The Obstacle is The Way och Waking Up.

När jag ser listan på de poddar, kurser och ljudböcker om filosofi som jag läst och lyssnat på det senaste året slås jag av vilken påverkan de har haft på mig utan att jag stannat upp och reflekterat över det. Jag tycks inte kunna få nog, ju mer jag läser desto mer tycker jag att jag lär mig, ränta på ränta-effekten som jag skrev om för något år sedan har börjat ge sig till känna.

Mina tankar går ofta till filosofi, särskilt nu när jag är pappaledig och hemma med tre barn. Medan Folke och Elis leker i snöhögarna och Albin sover i vagnen vandrar jag runt i närheten och tänker på mitt skrivande och på livet i allmänhet. Det har blivit till en slags rogivande ritual de senaste veckorna.

Häromdagen slogs jag av en tanke. Varför skriver jag? Egentligen? Vilka funktioner rymmer skrivandet i mitt liv idag? 

Jag skriver för att det är svårt

There’s a secret that real writers know that wannabe writers don’t, and the secret is this: It’s not the writing part that’s hard. What’s hard is sitting down to write. What keeps us from sitting down is Resistance. - Steven Pressfield, The War of Art

Vi utökar vår kompetens och växer som människor när vi gör saker som är svåra. Jag sköt upp min skrivstart i 15 år. Rädslan för att misslyckas och övertygelsen att det jag skriver inte duger gjorde att jag aldrig började. Jag vågade inte skriva, inte ens bara för mig själv. Jag tålde inte att titta på det. Allt jag skrev var så dåligt. Jag bär på samma rädsla även idag, men nu fungerar den i stället som en kompass. Jag ser det som ett tecken på att jag bryr mig om det jag gör.

Filosofi, meditation och skrivande har tillsammans lett till att min syn på livet har expanderat. Det låter kanske flummigt, men idag ser jag möjligheter där jag tidigare bara såg hinder. Jag tänker klarare, jag vågar göra saker som jag tidigare undvikt, jag är mer vaksam på mina känslor och mina tankar och jag känner ett lugn inom mig som tidigare inte fanns där. Bara att skriva en text som denna och publicera den öppet för andra. Hade varit omöjligt bara för något år sedan.

Jag skriver för att vara ett föredöme

A person is a fool to become a writer. His only compensation is absolute freedom. - Roald Dahl 

Jag vet inte om jag håller med om att detta är sant. Verkligheten är för komplex att kunna sammanfattas i vackra one-liners. Jag tror att skrivandet i sig självt har ett inre värde betydligt större än enbart frihet. 

En sak som jag kan se är att mitt beteende påverkar min omgivning. Inte bara hur de ser på mig, utan hur de ser på sig själva. När jag strävar, jobbar hårt för att röra mig mot ett mål ser min omgivning det och påverkas av det, förhoppningsvis till det bättre. 

Det tydligaste exemplet är mina barn. Om jag vill att det ska gå bra för mina barn i livet, hjälper det att jag visar ett gott föredöme. Ger dem ett exempel på vad ett gott sätt att leva på kan vara. Om jag visar för dem att skriva, läsa, träna och att hårt arbete lönar sig kommer de att lära sig det. 

Jag skriver för att bidra till samhället

Det finns författare vars skrivargärning har bidragit till samhället på omätbara sätt. Astrid Lindgren, J.R.R Tolkien, George Orwell, m.fl. Även om det är en avlägsen dröm, tänk att få sitta vid samma metaforiska bord som dessa hjältar. 

Men are haunted by the vastness of eternity. And so we ask ourselves: will our actions echo across the centuries? Will strangers hear our names long after we are gone and wonder who we were, how bravely we fought, how fiercely we loved? - Wolfgang Petersen, Troy

Det är endast genom att aktiva människor möter världen som vi fortsätter att ha ett välmående samhälle. Det kan tyckas orättvist, borde inte saker och ting vara bra utan att vi hela tiden måste anstränga oss? Kan saker och ting inte bara fungera? Tillsammans gör vi den lite bättre än vad den var innan. Jag funderar allt oftare på om det jag gör verkligen bidrar till att ta mig mot det liv jag vill leva och om det hjälper till att forma samhället till något bättre. 

Varför skriver jag detta?

Som avslutning vill jag knyta an till min inledande brasklapp. Det är en sak att tycka och tänka dessa saker men varför måste jag lägga upp dem på bloggen? För mig finns det två skäl.

Det första är för att jag vill att bloggen ska fungera som en tidskapsel för mitt författarskap. I framtiden kan jag titta tillbaka på det här inlägget och förfäras över min högfärdighet. Eller så kan jag titta tillbaka och tänka. Det var under den här perioden som min målsättning blev tydliggjord. Det var nu jag vågade visa de delar av mig själv som jag tidigare kanske låtit sippra fram men inte helt och tydligt tagit ansvar för. 

Det andra skälet är för att jag tror på att tydliggöra sina målsättningar. Att försöka leva som man lär. Jag tror att själva akten att kliva fram och ta ställning, hjälper till att forma ens tankar. Det förbereder en för den fortsatta färden framåt, genom de prövningar som kommer på vägen.

------- 

Det är de anledningar jag har idag för mitt skrivande. Varför skriver du, eller varför skriver du inte?

Tycker du att marknadsföring är en av de tråkigare sakerna som en författare tvingas beblanda sig med? Känner du att vad man än försöker så är utfallet mer eller mindre detsamma? Kanske är det så att du inte vet hur du ska paketera dig själv och dina verk för att synas?

Jag har nyligen läst boken Building a StoryBrand: Clarify Your Message So Customers Will Listen av bästsäljande författaren och marknadsföraren Donald Miller. Marknadsföringskonceptet som han använder sig av kallas för Story Branding och metoden som den använder sig utav är att ta de universellt lockande aspekterna som klassiska hjälteberättelser har och använda dessa till att skapa en marknadsföringsberättelse som tydliggör ditt budskap och ökar din försäljning.

Hjälteberättelser har varit en del av den mänskliga historien i tusentals år. Från Gilgamesh, Jesus och Buddha till Harry Potter och Luke Skywalker. Litteraturhistorikern Joseph Campell skrev 1949 den nu klassiska boken The Hero With a Thousand Faces. I den menar Campell att alla mytiska narrativ genom historien är varianter av en och samma storslagna berättelse, en monomyt. Berättelserna kan tyckas vara olika men de genomgår alla samma faser och har ett djup i sig som lockat till sig läsare genom alla tider.

Storybranding ger dig som författare en tydlig steg-för-steg-metod som klargör vad kunderna reagerar på och hur du som marknadsförare kan lyfta fram detta i det du säljer. Boken är inte skräddarsydd för just författare utan riktar sig till företag av alla slag. Men jag tycker trots det att den har ett övertag mot andra marknadsföringsstrategier. Som fantasyförfattare kan jag monomyten utan och innan. Genom att använda just den som utgångspunkt och som inramning för min marknadsföring blir det lättare för mig att komma ihåg vilka grunder jag bör tänka på och kanske ännu viktigare, det blir lite roligare att tänka marknadsföring med den här metoden.

Punkterna nedan är en kortfattad version av bokens centrala budskap. Utöver att tydliggöra de olika stegen i din story brand, ger boken även övningar som ämnar att underlätta identifikationsprocesserna för dig och den går även igenom olika tips för hur du kan inleda din marknadsföringskampanj.

Så hur gör man monomytens universella element till en brand story? Det hela börjar med en hjälte.

1. Kunden är hjälten. Det första steget är att förstå din roll i sagan. Du som författare är inte hjälten i din berättelse. Kunden är det. Det är allt för vanligt att nya författare försöker sälja sig själva till kunden. "Jag har den här bakgrunden eller det här intresset och det har gjort att jag kan skriva den här boken". Ännu mer vanligt är det att man i allt för stor utsträckning fokuserar på själva berättelsen och inte på vad berättelsen kommer att ge kunden (ja, det finns en skillnad här). Många författare säger att de inte har någon särskild målgrupp utan att alla är deras kund. Dessa är vanliga fel som författare gör när de ska försöka nå ut med sin bok. Innan du kan börja din marknadsföring måste du definiera vem din idealiska kund är och rikta budskapet till denne. Gå bortom bara demografi. Försök identifiera vad denne gillar, vad den läst tidigare, vad jobbar den med? Försök använda denna information till att rikta budskapet till och göra just honom eller henne till en hjälte. Bättre med en kraftfull kampanj till få än en urvattnad kampanj till många. 
2. Hjälten har ett problem. Din förmåga att lösa kundens problem är kroken i din brand story. Vad oroar dina kunder sig för? Vad är det som gör att de kanske inte köper din bok? Har kunden kanske haft svårt att hitta fantasyböcker med tillräckligt mycket magi, romantik eller action i dem? Marknadsför då din story som den som ger dem detta. Kanske har de haft svårt att koppla av på sistone och behöver en bra fantasyberättelse att läsa. Din bok tar dem på en resa som får dem att glömma tid och rum. Försök att identifiera och skapa en lista av problem som du tror att kunden kan ha när den försöker hitta rätt fantasybok att läsa och rikta ditt budskap för att lösa ett eller flera av dem. Om du har en tydlig problembild som känns äkta får du ett starkare driv i din brand story.
3. Hjälten träffar en guide. Varje hjälte behöver en guide. I Star Wars håller rebellerna på att förgöras, vår hjälte Luke Skywalker är fast på en ökenplanet. Men då får de tag på Obi Wan Kenobi som visar vägen framåt via kraften. Din roll i din story brand är att vara Obi Wan Kenobi. Du ska vara lösningen på dina kunders problem. Visa empati för deras problem och kompetens för att guida dem till lösningen. Men kom ihåg att inte kliva fram för mycket i din inledande marknadsföring, då riskerar du att bli hjälten istället för guiden. Bibehåll fokus på kundens problem.
4. Guiden ger hjälten en plan. Du har hittat hjälten, identifierat dennes problem och positionerat dig själv som guiden som kan lösa dem. Det finns hopp. Du har nu kommit längre än de flesta andra i din marknadsföring, men det är fortfarande för tidigt att be dem köpa din bok. Om Obi Wan hade sagt åt Luke att åka upp i rymden och döda kejsaren första gången de träffades så hade de inte gått. Hjälten är inte redo. Kunden litar inte helt på dig och din plan ännu. Du behöver först vägleda kunden framåt i processen, utan att pressa den att köpa något. Detta kan ta olika former beroende på vilken form av marknadsföring vi pratar om. Boken ger en rad olika exempel. Det kan vara att visa upp hur just din plan har hjälpt tidigare kunder med korta blurbs på framsidan av boken, som följs av en knapp som lyder, "Läs mer" längst ner på reklamannonsen. Vilket i sin tur guidar kunden vidare till mer information om dig och din bok på din hemsida. Det kan vara att be kunden att fortsätta hålla kontakt med dig genom att skriva upp sig på din maillista, i utbyte mot att få en gratis novellsamling och med ett löfte om att det är enkelt att avfölja listan när som helst. Planen ska vara något som inte kostar kunden något. De är redan dränkta i marknadsföringsbudskap från alla håll och kanter så det är otroligt viktigt att denna uppmaning är så enkel och tydlig som möjlig. Det får inte vara för stort steg, som "KÖP HÄR!" vilket riskerar att skrämma bort kunden i det här kritiska stadiet.
5. Guiden uppmanar till handling. Men planen är bara en plan. Hjälten måste själv till slut våga ta klivet in i det okända. Du har nu om du följt de första tre stegen och med din vägledande plan fostrat tillräckligt med förtroende för att be om ett köp. Det finns olika sätt att uppmana till köp men det viktiga är att göra det enkelt för kunden. En Köp här knapp ska synas tydligt på toppen av din hemsida, gärna i en annan färg, och även dyka upp då och då på andra ställen på din hemsida. Finns det för många andra knappar att tycka på blir inte uppmaningen tillräckligt tydlig. Hemsidan är extra viktig för det är ofta det första trevande kunder möter. De som inte redan bestämt sig, de som vill veta mer innan de gör ett köp.
6. Handlingen hjälper hjälten att undvika misslyckande. Ben ger Luke en tydlig plan att följa för att nå sina mål. Lita på kraften. Om han inte gör det kommer rebellerna förlora och galaxen hamna i det onda Imperiets händer. Ofta är hjälten dock först lite rädd, han vill inte ta risken. I likhet med detta kan det hjälpa, de extra tveksamma kunderna, att tydliggöra just hur din bok kan hjälpa dem att undvika att misslyckas. Om vi pratar hemsidor kan det kanske finnas en särskild sektion som tveksamma kunder kan gå till för att läsa ännu mer om din bok och om dig. Länkar till nyhetsartiklar, intervjuer eller blogginlägg som visar på din kompetens eller bokens styrkor. Kom dock ihåg att detta inte ska synas först och främst på din hemsida eller i din reklam.
7. Hjälten når fram till ett lyckligt slut. I likhet med att visa vad som kan hända om hjälten misslyckas måste visionen om vad som kan hända om han lyckas också vara tydlig. Vi vill vara lyckliga. Även om en del av oss är skeptiska till en del köp av böcker så finns det en del inom oss som vill tro. Kanske är det ändå den här boken som är den där jag har letat efter. Det är alltid viktigt att exempelvis ha en lockande framsida på boken. Om du ska lägga ut pengar på något i din marknadsföring borde en riktigt snygg framsida ligga långt upp på din prioriteringslista. Ett annat exempel som visar exempel på lyckliga slut kan åter igen vara din hemsida där du kan ha sektion som visar bilder på eller fler blurbs av nöjda kunder. Om det är en reklampost vi talar om kanske du kan ha en liten dekal som visar att du vunnit ett pris eller en större novelltävling. Många människor dras till ett lyckligt slut. Ge dem en sista liten mjuk knuff som leder dem till det.  

Så är detta något som man som författare kan ha användning av? Kommer det att leda till en ökad försäljning? Donald Miller säger självklart det. Jag är skeptisk kring vissa delar, framförallt punkt sex och sju. Jag ser inte tydligt framför mig hur stort värde dessa två punkter har för just författare, men boken riktar sig som sagt till alla typer av företag. Ofta känns det också som att de regler som gäller på den amerikanska marknaden många gånger inte stämmer överens med hur det fungerar på svenska. Flera av dessa råd är saker som jag tror att de flesta författare redan gör vilket kan göra boken överflödig för somliga. Men för min del känns det ändå betydligt bättre att ha ett tydligt koncept att gå efter. En riktning. En guide, som steg för steg delar upp marknadsföringens grund och leder mig framåt. Påminner mig om hur jag ska tänka i stället för att testa lite av allt möjligt och se vad som fungerar. Kanske kan den hjälpa dig med. Gå ut och bli hjälten som skapar det där fantastikundret.