Det har snart gått ett halvår sedan Albin föddes. Jag har tagit tjänstledigt för att studera utbildningsledning och religionspsykologi på distans samtidigt som jag får chans att hjälpa till här hemma. Det är väldigt roligt att se hur Albin utvecklas varje dag, hur mer och mer personlighet kryper fram och hur snälla Folke och Elis är med honom. Albin är en charmig kille som gillar Babblarna och att tugga på sin haklapp. Han skrattar ofta, särskilt när han ser sig själv i spegeln, precis som pappa. Om han får bestämma sitter han helst uppspänd på mammas eller pappas bröst i bärselen så att han kan vara med i allt som händer.
Under inledningen av året drog jag ner på tempot här på bloggen. Jag skrev om detta i ett tidigare inlägg och hoppades då på att jag kanske skulle få mer tid till skrivandet igen när corona lugnat ner sig, när alla husrenoveringar var klara och när vi fått ordning på sovrutiner och dylikt för Albin. Nu har coronaeffekterna avtagit och det har gått två månader sedan vi blev klara med de sista inledande renoveringarna på huset, men tyvärr har det har inte inneburit mer skrivtid för min del.
Alla tre barnen kommer över till oss någon gång under natten. Ett tag sov vi alla fem i en säng men det blev snabbt ohållbart. Albin sov väldigt bra under de första veckorna men har börjat vakna allt oftare på sistone. Har vi tur går det smidigt, han äter lite eller får tillbaka en tappad napp och somnar om. Har vi otur får vi kliva upp och gå omkring med honom nån timme innan han somnar om. Det är inte ovanligt att han vaknar 10-12 gånger per natt.
Varför gnäller jag om det här nu? Det är ju så det är att få barn. Det här borde jag väl ha tänkt på innan?
Det borde jag ha gjort. Problemet för mig var att jag trodde att jag hade koll på allt. Jag har ju redan två barn. Att få ett barn till är väl inga större problem... Jag kan säkert fortsätta med mina rutiner precis som jag gjorde innan. Jag borde vara betydligt mer avslappnad och rutinerad nu än vad jag var när jag fick barn för första gången. Det är väl bara att göra likadant som vi gjorde med Folke och Elis så kommer allt att ordna till sig, eller hur? Till viss del ja. Men det är svårt att falla tillbaka på rutin och tänka sig att det ska lösa allt när man inte får sova.
Det är intressant att notera hur mycket sömnbrist påverkar en. Hur långsamt man reagerar. Hur kort ens temperament och tålamod kan bli. Hur långsam man blir på att ta initiativ. Det är som att gå runt i en konstant dimma som suger ur energi ur en.
Jag såg nyligen en video om hur man kan stoppa negativa beteenden i sig själv. Läkaren sade bland annat att det är bättre att vara vaken hela natten och inte sova alls än att försöka sova men att bli störd i sin sömn. Kroppen tar mer skada av störd sömn än av ingen sömn alls.
Under de två första månaderna försökte jag kämpa på och kliva upp tidigt i alla fall för att skriva men efter ett tag blev detta ohållbart. Jag har därför pausat allt mitt morgonskrivande tills vidare och skrivit till min lektör och sagt att jag inte kommer att kunna skicka in några fler kapitel till henne under det här året.
Förhoppningsvis kommer den här fasen snart vara över så att vi kan sova mer regelbundet. Men det kommer inte vara helt tyst här på bloggen ändå. Det kommer snart en författarintervju och sedan några till inlägg i Fantastiken under 2020-talet serien. Jag hoppas även kunna avrunda december med ett eller två inlägg som sammanfattar mina insikter under året.
Mina barn, även om de ofta kan vara jobbiga, är de som skänker mig mest glädje här i livet. Jag är glad att jag får chansen att ta hand om och guida de här tre herrarnas liv. Att ge upp skrivandet i några månader eller något år är en uppoffring som kan kännas stor i stunden men när jag längre fram kommer att se tillbaka på den här tiden, är jag övertygad om att jag inte kommer att ångra mitt beslut.
.jpg?mw=700 "Du borde")
