JL Fantasy

Tack för besöket. Vi ses igen.

Sanderson har åter igen lyckats skriva en fantastisk bok och min beundran för honom växer.

Huvudperspektiven i denna bok är Mat och Perrin. Särskilt Perrins utveckling var extra intressant att följa då han äntligen inser sin egen betydelse och accepterar vargen inom honom. Vi får även följa Rand som går igenom en stor förändring. Han öppnar ögonen och nu välkomnar sin mera mjuka och visa sida vilket förändrar hans krafter på ett drastiskt sätt.

Överlag har alla huvudkaraktärerna vuxit upp och är nu de hjältar som vi lovats genom 13 böcker.  Alla de stora karaktärerna är samlade och jag längtar efter att få kasta mig över den sista boken, A Memory of Light, där kampen mellan ljuset och mörkret äntligen ska få sitt slut.

Betyg: 4/5

Jag gillar flera saker med den. Hur mycket och samtidigt hur lite trailern visar. Tillräckligt mycket för att väcka intresse och men samtidigt tillräckligt lite för att visa på ett flertal olika möjligheter.

J.J. Abrams nya Star Wars filmer följer inte nödvändigtvis kanon där Luke blir den första av den nya Jediordern, samtidigt som den nya republiken växer fram och besegrar vad som kvarstår av imperiet. Vad som helst kan hända. Bara det lilla talet i början väcker intressanta frågor, mycket av det liknar det som sagt i tidigare filmer men med viss skillnad:

Är det Luke som pratar till sin son/dotter (men varför pratar han då om att fadern lever, är Vader en ande eller faktiskt vid liv?) Är det Lukes son som pratar till sin dotter/son? (Så att vi får följa tre generationer parallellt?)

Abrams och Disney verkar vara trogna de gamla Star Wars-filmerna. Samma design på många världar och karaktärer men med små skillnader. Särskilt den nya Kromstormtroopern/Darktroopern/Bountyhuntern med den svartröda kappan, vid 1.15,  ser awsome ut.

Särskilt intressant tycker jag är scenen där clonetroopers blir attackerade av en TIE-fighter, vid 1.11. Jag tror att vi kommer få se olika politiska fraktioner med Stormtroopers som slåss mot varandra.

Jag är enormt taggad på denna nya trilogi.

1. Upprepningar:  I början var jag väldigt osäker om läsarna skulle förstå vad jag skrev så jag överförklarade många scener. Ibland kunde jag säga samma sak 3-4 gånger på olika sätt men jag insåg det inte. Jag har förstått hur viktigt det är att välja just rätt ord i varje mening för att slippa behöva förklara och utveckla varje mening. Detta är fortfarande något som jag tycker är väldigt svårt. synonymer.se har blivit en konstant följeslagare.
2. Beskrivningar:  Tidigt i min skrivprocess bestämde jag mig för att skriva korta beskrivningar av karaktärers utseende och platsbeskrivningar, mest för att jag tyckte att det var tråkigt att skriva. Jag har alltid hoppat över utförliga beskrivningar när jag läst böcker. I början av boken blev beskrivningarna väldigt korta eller helt obefintliga medan jag eftersom blev mer och mer bekväm i att skriva längre beskrivningar så i slutet är de för långa. Mitt tips nu är att inrikta sig väldigt mycket på en detalj, t.ex. en rock och beskriva den riktigt ordentligt, istället för att beskriva alla kläder på karaktären. Allt det andra som du inte skriver kommer då magiskt ändå att uppenbara sig i läsarens fantasi. 
3. Tid och Svordomar: I början valde jag medvetet att inte tänka på tid och svordomar i berättelsen. Trots att det var en medeltida fantasyvärld pratade alla om minuter som om det var jätteenkelt att alltid hålla koll på tiden. Jag använde även nutida svordomar vilket ganska snabbt blev en enorm kulturkrock då en kultur använde fan och jävlar trots att de aldrig själva trott på det. Inte det svåraste att ändra på i efterhand men i framtiden ska jag tänka på dessa saker innan jag börjar skrivandet, för att spara tid och för att jag snabbare ska komma in i karaktärerna och världen.
4. Gnäll:  I början skrev jag mina karaktärer och deras dialog som jag tänkte mig att människor pratar. Stort misstag. Karaktärerna blev gnälliga och tråkiga att läsa om. Även de karaktärer som jag tänkte mig var tuffa och hårda började gnälla. Att skriva dialog är kanske det roligaste i hela skrivprocessen men också kanske det svåraste.
5. Platta karaktärer:  Min huvudkaraktär var hyfsat genomtänkt med en personlighet och en tydlig bakgrund men alla mina sidokaraktärer var väldigt outvecklade. De var mest där för att fylla en viss roll men hade ingen egen vilja. Dialogerna blev därför platta och styltiga. Nu har jag skrivit mer omfattande bakgrunder och personligheter till alla mina mer uttalade karaktärer för att göra dem mer trovärdiga.

Lätta spoilers i den andra delen av recensionerna.

Naruto:
1997 skapades Naruto, en japansk manga och senare anime som nu efter 18 år, 700 mangaavsnitt, har avslutats. Naruto har varit min favoritserie under många år. Det som fascinerat mig mest är alla fienderna i serien. Alltid anpassade till Narutos egen styrka, d.v.s. alltid lite starkare än honom. Alltid mörka, mystiska och viktigast av allt, trovärdiga. Karaktärer som Zabuza, Gaara, Orochimaru, Pain och Tobi m.fl. kommer alltid vara inspiration till skurkar i mina egna böcker.

Om ni kan stå ut med, eller hoppa över, alla fillers i animen, som nu också närmar sig sitt slut, så är detta min starkaste rekommendation idag. Förutsatt att du har tålamodet och tiden att läsa/se alla 700 avsnitt. 5/5

Marco Polo:
Han är en köpmannason från Venedig som tas till fånga av de mäktiga och blodtörstiga Mongolerna i 1300-talets Kina. I början försökte jag jämföra serien med Game of Thrones vilket jag snart insåg var ett misstag. Marco Polo har mer gemensamt med tv-serien Spartacus även om den inte är lika våldsam.

Serien är bra och har en intressant setting men karaktärerna och handlingen är för platta för att ge ett högre betyg. 2/5


House of Cards:
I USAs politiska topp får vi följa Francis Underwood, en kongressledamot som vill ha hämnd på de som han anser har ljugit för honom - vilket bland annat är USAs nuvarande president. Denna mörka serie är det något av det bästa som sänts på TV de senaste åren. Jag är livrädd för att se vilka hemskheter Francis och hans fru Claire ska göra härnäst för att få det han vill.

Om du kan stå ut med att se världens sanna, onda, ansikte så kommer du älska denna serie. 5/5


Orphan Black:
Den gatusmarta Sarah Manning ser hur en annan kvinna, som ser exakt ut som henne, tar sitt eget liv genom att hoppa framför ett tåg. Sarah bestämmer sig för att rymma från sitt problematiska liv 
och tar därför den andra kvinnans identitet.

Vid första anblick förstod jag inte att denna serien är en sci-fi förklädd som thriller och drama. Första säsongen är den starkaste då de två efterföljande tappar i trovärdighet. 3/5

Attack on Titan:
Serien som tagit internet med storm det senaste året. Människan har förlorat världen till titaner, stora 
människoliknande varelser utan intelligens. Det enda som finns kvar av mänskligheten är en sista stad som skyddas av tre höga murar. I den yttersta delen av staden lever Eren som får se hur muren bryts igenom och hur hans mamma äts upp av titanerna.

I likhet med Orphan Black så är den första säsongen av Attack on Titan den starkaste. Animen har ännu inte gjorts till en andra säsong men mangan är inte lika bra nu som den var i början. 4/5


Tokyo Ghoul:
Mörk fantasy anime som tar plats i nutida Tokyo där människoätande Ghouls sätter skräck i 
den styrande mänskliga befolkningen. Serien startar på ett klassiskt vis, huvudpersonen Kaneki dödas nästan i en Ghoulattack och förvandlas till hälften Ghoul hälften människa. Han tvingas nu inse att han måste börja äta människokött för att kunna överleva.

En grafiskt vacker serie med intressanta karaktärer. Serien känns dock lite för förutsägbar för att resultera i ett högre betyg. Jag hoppas att den kan överraska mig i framtiden. 3/5


Kuroko No Basket:
Tetsuya Kuroko var en medlem av det legendariska och obesegrade baskelaget Teiko. Nu då laget splittrats och dess medlemmar gått till olika klubbar är frågan, vilken av de tidigare medlemmarna
kan leda sitt respektive lag till vinst i den årliga basketbollturneringen.

Jag måste erkänna att jag har en förkärlek för japanska sportanimes och denna är en av mina favoriter. En lättläst/lättsedd serie som trots sin enkelhet verkligen har fångat mitt intresse. Ibland behöver man inte stora episka serier för att roas. 4/5

Parasyte:
En natt försöker en parasit ta över Shinichis hjärna men misslyckas och tar istället över hans hand. Shinichi måste nu lära sig leva i symbios med denna konstiga varelse samtidigt som han försöker leva ett vanligt liv. Vad är egentligen dessa parasiter och var har de kommit ifrån?

En spännande och tankeväckande anime som greppade mig från första avsnittet och höll fast mitt intresse hela vägen igenom dess enda säsong. 4/5


Big Hero 6:
Hiro är ett ungt geni som kan bygga det mesta, problemet är bara det att han inte vet vad han vill göra med sitt liv. Kanske kan hans storebror få honom att ändra sig och göra något mera betydelsefullt av sitt geni.

Filmen är actionladdad, rolig, sorglig och kärleksfull. Detta på ett flytande och naturligt sätt som jag älskar med de bästa Disneyfilmerna. Jag skulle närmast jämföra den med Lejonkungen även om Big Hero 6 tar plats i den fiktiva framtidsstaden San Fransokyo istället för i Afrikas savann. 5/5