Christopher Lee0
12 juni 2015
1922-2015
Drakens Återkomst - Recension0
07 juni 2015
Tidens Hjul vrider sig. Åldrar kommer och åldrar går, och de efterlämnar minnen som blir legender. Legenderna bleknar till myter, och till och med myten är sedan länge glömd när den ålder som var dess upphov återkommer. I en ålder, av somliga kallad Tredje Åldern, en ålder som ännu skulle komma och en som sedan länge var förbi, uppstod en vind i De Dimmiga Bergen. Vinden var ingen början. Det finns varken början eller slut när Tidens Hjul vrider sig men det var en början.
Den unga fåraherden Rand al'Thor ska enligt profetian rädda världen från Shai Tan, ondskan personifierad. Han är ensam, ovillig och underlägsen på alla sätt. När hans by attackeras flyr Rand och hans vänner tillsammans med en mystisk Aes Sedai, magiker, och hennes väktare. En 4.422.397 ord lång resa har tagit sin början. Jag har läst denna serie i nästan 20 år, läst om böckerna flera gånger, och för mig är Drakens Återkomst den mest tongivande episka fantasyserien som skrivits sedan Sagan om Ringen.
DET BRA:
Världen
Serien är omfattande, de nationer och kulturer som vi sakta men säkert får lära känna genom böckerna känns så levande att de nästan hoppar ut ur boken. Dussintals nationer och främmande kulturer med helt egna sätt att se på världen. Allt från ökennationer, till havsnationer, till magiska ordnar, uråldriga fiender och mycket mer. Alla är trovärdiga och välskrivna.
Magisystemet
Drakens återkomst var en av de första fantasyböckerna, som jag läst, som hade ett spännande och trovärdigt magisystem. Magin inte bara förklaras den används också aktivt i hela världen. En del, slumpmässigt utvalda människor, kan i olika styrka kalla på elementens kraft, eld, vind, jord, vatten och ande. Urkällan är uppdelad i kvinnlig del och en manlig del vilket har skapat en stor rivalitet mellan de manliga och de kvinnliga magikerna. Utöver magin har vi även människor som kan vandra i drömmar och även personer som kan tala med vargar. Det är ett rikt magisystem och huvudkaraktärerna fortsätter att utvecklas inom det genom hela bokserien.
Goda mot onda
De flesta äldre fantasyböcker som jag läst har alltid en god sida som ska besegra den uppenbart onda sidan. En ganska uttjatad ide som många av dagens fantayförfattare väljer att kliva ifrån. Drakens återkomst har även detta men Jordan har lyckats göra det på ett bra sätt av två anledningar. Först föra att den goda sidan så omfattande och oliktänkande. Det finns inte bara en god sida utan ett dussintal och de har svårt att samarbeta. Detta göra att världen blir levande och gör den goda sidan intressant att läsa om. För det andra är också den onda sidan intressant. Shai Tan's generaler, De Förlorade, är alla unika och intressanta att läsa om. De drivs alla av rädsla för Shai Tan men också av längtan att få överträffa alla de andra Förlorade och bli den ondes högra hand.
DET DÅLIGA:
Karaktärer
Det finns över 3000 karaktärer i Drakens Återkomst (ca 2000 enligt andra källor). Enligt wikipedia har serien 22 huvudkaraktärer. Inte perspektivkaraktärer, av dessa finns hela 129 stycken, utan huvudkaraktärer. I början är det egentligen bara tre huvudkaraktärer, Rand, Matrim och Perrin men när dessa splittras expanderar karaktärsmängden snabbt och serien tappar sin framåtrörelse. Särskilt den mellersta delen av serien kan stundtals bli oerhört långsam och det känns som att det ibland går hela böcker utan att man får följa någon av de tre första huvudkaraktärerna. Jag jublar inombords när jag inser att detta kapitel faktiskt handlar om Rand eller Matrim och till och med i deras egna perspektiv.
Längden
15 böcker på engelska, inklusive New Spring. På svenska delades böckerna in i två delar och förlaget Natur och kultur hann släppa 22 stycken innan de abrupt slutade att ge ut serien till många fans förtret. Det sägs att Robert Jordan ursprungligen planerade att serien skulle bli en trilogi. Att serien tillslut blev 15 böcker säger en hel del över hur långsam och hur lite som händer i en del av böckerna.
Sammanfattning
Läs inte serien om du inte har tålamod med långa utdragna sekvenser där nya karaktärer presenteras på löpande band. Läs serien om du älskar världsbyggande och episk fantasy med det klassiska temat goda mot onda.
Betyg: 3/5
Bild: Bengt Ragnemalm
Mistbornserien - Recension0
01 juni 2015
För några veckor sedan släpptes den första delen i Brandon Sandersons Mistbornserie på svenska, Sista Riket. Mistborn fick Sanderson att slå igenom på allvar och på många sätt bli fantasyvärldens okrönte konung.
Jag sträckläste alla tre böckerna förra sommaren på engelska och tänkte kort dela med mig mina tankar om serien i sin helhet utan att spoila allt för mycket. Recensionen är främst riktad åt personer som funderar på att läsa serien men som vill veta lite mer om den i sin helhet innan de börjar.
Huvudkaraktären Vin och hennes mentor Kelsier ska tillsammans stjäla från The Lord Ruler. Man kan likna honom med Sagan om Ringens antagonist Sauron. Grundpremissen för hela världen är att långt tillbaka i tiden så misslyckades The Hero of Ages med att rädda världen från ondskan och nu styr därför The Lord Ruler världen, som han kallar Det Sista Riket, med ett järngrepp.
Sista Riket är en mörk saga där hoppet om en bättre framtid sedan länge lämnat alla utom huvudkaraktärerna. Jag skulle närmast beskriva boken som fantasyvärldens svar på Oceans Eleven då målet att stjäla från The Lord Ruler till en början verkar helt omöjligt. Bok ett kan på många sätt läsas helt för sig själv men Sandersson har byggt upp en större och mer komplicerad handling än vad man kan tro när man först börjar läsa serien.
I bok två fördjupas huvudkaraktärerna, världen öppnas upp och kompliceras ytterligare på ett väldigt bra sätt. Vi rör oss från Oceans Eleven temat och får istället ta del av en handling som mer cirkulerar kring kärlek och hoppet om en bättre värld. I bok två tycker jag att man på ett ännu bättre sätt får se Sandersons storhet som författare. Karaktärerna fördjupas och det fantastiska magisystemet visas upp till fullo.
Jag vill inte säga mycket om bok tre då det skulle förstöra för mycket för eventuella läsare. Men gillar du episka böcker kommer denna passa dig perfekt.
Betyg 5 av 5
I bok två fördjupas huvudkaraktärerna, världen öppnas upp och kompliceras ytterligare på ett väldigt bra sätt. Vi rör oss från Oceans Eleven temat och får istället ta del av en handling som mer cirkulerar kring kärlek och hoppet om en bättre värld. I bok två tycker jag att man på ett ännu bättre sätt får se Sandersons storhet som författare. Karaktärerna fördjupas och det fantastiska magisystemet visas upp till fullo.
Betyg 5 av 5
Recension - A Memory of Light0
23 maj 2015
A Memory of Light är den sista boken i serien Drakens Återkomst. Jordan och Sanderson har lagt fram pusselbitarna i 13 böcker och nu är det endast den sista episka striden mellan ljusets och mörkrets krafter kvar.
Spoilers
Ljusets krafter har enats under Rand som Draken och Egwen som den Amyrlintronade. Tillsammans med Mat och Perrin är det dessa fyra karaktärer vi får följa mest genom boken. Handlingen är i stort sett en enda lång strid från början till slutet. Till exempel så är ett av de sista kapitlen, "The Last Battle", över 250 sidor långt. Inledningsvis får vi förklarat att slutstriden kommer att ske på fyra olika fronter och ljuset är underlägsna på alla fyra. Hur ska våra hjältar överkomma mörkrets krafter som ansamlats i Shayol Ghoul och som nu leds av Demandred själv?
Flera viktiga karaktärer dör, en del överlever, en del strider känns onödiga, andra snabbas igenom för mycket. Om slutet är bra eller dåligt går att diskutera men överlag måste jag säga att jag är nöjd med hur serien avrundades av Brandon Sanderson.
I cirka 20 år har jag läst serien och det känns sorgligt men ändå skönt att äventyret äntligen är över.
Betyg 4 av 5
Flera viktiga karaktärer dör, en del överlever, en del strider känns onödiga, andra snabbas igenom för mycket. Om slutet är bra eller dåligt går att diskutera men överlag måste jag säga att jag är nöjd med hur serien avrundades av Brandon Sanderson.
I cirka 20 år har jag läst serien och det känns sorgligt men ändå skönt att äventyret äntligen är över.
Betyg 4 av 5
Game of Thrones - Varför är det så stora skillnader mellan böckerna och tv-serien?0
11 maj 2015
Avsnitt 5 av säsong 5 släpptes igår och efter avsnittet kände jag mig tvungen att skriva ett inlägg om varför skillnaderna i tv-serien och böckerna uppstår.
SPOILERS för de som inte läst både alla böckerna och sett alla tv-serie avsnitt.
Många klagar över hur tv-serien "feltolkar" böckerna och gör om dem till de sämre men jag har alltid känt att personer som kommer med dessa kommentarer inte förstått varför ändringarna gjorts. Jag håller med om att det inte alltid blir lika bra som i böckerna men jag håller oftast med om varför anledningarna behövs göras. Som jag ser det så kan många av skillnaderna sammanfattas i tre punkter:
- Löneproblem: Skaparna av serien har sedan länge sagt att böckerna har för många karaktärer. En tv-serie har inte råd att anställa så många skådespelare som böckerna har. Därför har serien dels plockat bort en del ganska viktiga, intressanta och lustiga karaktärer. T.ex. Victarion Greyjoy, Coldhands, Strong Belwas, Lady Stonheart m.fl. Men de har också dödat av fler karaktärer än vad böckerna gör. Serien är alltså, i motsättning mot var många verkar tro, mer blodtörstig än vad George R.R Martin någonsin varit eller kommer att bli. Jag förutspår att ännu fler betydelsefulla karaktärer, som t.ex. Selmy i senaste avsnittet, kommer att dödas, se senaste avsnittet som exempel. Detta helt enkelt för att de inte har en tillräckligt stor roll att fylla, det är billigare att döda av dem än att ha kvar dem som sidokaraktärer.
- Hopslagning: För att kunna få med fler av böckernas karaktärer har omfattande komprimeringar gjorts. Utan dessa komprimeringar hade en del karaktärer blivit tvungna att tas bort helt och hållet, ändringarna är alltså gjorda för att kunna behålla karaktärer. Serien har ända sedan säsong ett hoppat fram och tillbaka genom böckerna, lånat lite saker från säsong två och kryddat med detaljer från säsong tre medan huvudparten varit säsong ett. Det största exemplet på detta är nog Gendry som fungerar som alla Roberts bastarder och även en del andra karaktärer. Detta rör självklart också ihop flera andra storyarcs. T.ex. som nu i serien då Tyrion blir kidnappad tidigare än vad han blev i böckerna. Allt detta kan härledas tillbaka till de tidigare säsongerna då Gendry fick en större roll.
- Huvudkaraktärer: Tv-serien ser till att "stjärnorna" får sin screentime. En del karaktärer är helt enkelt mer viktiga än andra. I den nya säsongen har producenterna sagt att för att kunna behålla och visa Sansa Stark behövde de drastiskt ändra hennes storyline. Jag tycker det är genialt att låta henne fylla "fake-Sansas" roll från böckerna. Jag tror även att det är därför de gjort om Jamies storyarc. Had de följt böckernas handling hade det tagit honom för långt ifrån huvudhandlingen. Genom att ändra hans handling kan de ge honom mer tid och därmed en fortsatt roll i serien.
Med detta sagt så tror jag också att mycket av kritiken kommer att tystas när serien är färdig. Vi vet helt enkelt inte vad som komma skall men det gör producenterna av serien. Kanske kommer alla vara mer förlåtande när serien/böckerna är färdiga, vi får se.