Det beror nog på att jag känner mig färdig med min bok, Cirkeln av Hat (CaH). Redigerandet har överlag varit tråkigt och jag känner inte heller att texten blir tillräckligt mycket bättre. Som jag skrev i ett tidigare inlägg så känns det som att grundhandlingen inte är tillräckligt intressant. Det krävs en mer omfattande redigering för att boken ska bli så bra som jag vill att den ska bli och det har jag helt enkelt inte tillräckligt med energi för. I nuläget känns det bättre att bara göra en sista mindre redigering, utifrån läsarkommentarerna och sedan skicka iväg det till förlag och hoppas på det bästa. Troligtvis kommer boken bli refuserad men då har jag i alla fall gett den en chans att bli upplockad innan jag går vidare med något nytt.
När jag började med CaH gick jag fortfarande i skolan och jag hade ingen aning om vad jag håll på med. Målet när jag startade var att bara börja skriva. Det behövde inte bli bra, det behövde bara bli något. Nu när jag ska börja med min nästa bok har jag gått flera skrivarkurser och jag har skrivit en bok. Förhoppningsvis har jag lärt mig mycket som jag kan använda till att göra den här boken bättre än den förra.
Jag väntar fortfarande på de sista av alfaläsarnas kommentarer. Förutsatt att dessa inte säger något som får mig att ändra mitt beslut så kommer jag att, åtminstone tillfälligt, vara färdig med CaH i slutet av november.
Varning för spoliers!
På femte plats: Nagash
Få skurkar kan toppa denna i ren ondska. I Warhammers bokserie Time of Legends får vi följa Nagash - den första nekromantikern, kanske den mest kraftfulla magikern i hela deras universum, skaparen av de odöda och av de första 11 vampyrerna. Han börjar som en besviken prins som tvingas bli präst i rikets dödskult, där de försöker förlänga ens liv med magiska medel. Men snart nöjer han sig inte med det, utan vill ta över riket och senare hela världen med alla möjliga medel, däribland en armé av odöda före detta landsmän.
Vill du läsa en serie där du redan från början vet att huvudkaraktären sakta men säkert kommer bli mer och mer ond och försöka utrota allt levande på planeten? Läs Nagash.
På fjärde plats: Pain
Mangaserien Naruto har flera intressanta skurkar, så det är svårt att välja ut en som är den allra bästa. Men Nagato, aka Pain, var nog min favorit. Som ung blev hans by gång på gång attackerad av de starkare nationerna, och han insåg att det enda sättet att se till att hans vänner skulle få leva i fred var genom att påtvinga fred på andra, med våld om nödvändigt.
Jag gillar särskilt två saker med honom. Det första är monologerna där han förklarar att det enda sättet för människor att förstå hur viktigt fred är, är att orsaka dem smärta. Det andra är hur obskyra hans magiska krafter är genom serien - det är inte förrän i slutet som man verkligen förstår vidden av hur stark han är och hur han kan besegras. Som läsare får man konstant försöka gissa vad hans krafter egentligen är.
På tredje plats: Joffrey Lannister
Pojkkungen i George R.R Martins Sagan om Is och Eld fick en hel värld att hata honom. Joffrey är Jamie och Cersei Lannisters äldsta son som fått allt han pekat på, något som inte är en bra kvalitet när man sedan blir kung. Att han dessutom gillar att plåga barn, djur och kvinnor gör honom inte direkt mer omtyckt.
Han platsar in på den här listan för att han, trots sin ondska, känns så mänsklig. En skyddad uppväxt och en smått maktgalen mamma är allt som behövs för att göra honom trovärdig och fruktansvärt läskig.
På andra plats: Griffith
I ung ålder hörde Griffith en profetia som sade att han var menad för stora saker. Efter detta strävade han konstant efter att klättra uppåt i samhällets skikt.
När han presenteras i serien är han ledaren för en legosoldatgrupp kallad "Band of The Hawk". Griffith själv kallas för Höken eftersom han har en skarp genomskärande blick som tycks se in i djupet av ditt hjärta och för att han bär en näbbformad hjälm i strid. Han blir huvudkaraktären Guts bästa vän och tillsammans tycks de vara ostoppbara.
STORA SPOILERS: Vill du någon gång se den bästa animeserien som gjorts? Fortsätt då inte läsa mer.
När Griffiths profetia slår in och han blir den femte ärkedemonen Femto, faller alla pusselbitar som serien smakfullt lagt ut på plats. Jag kände mig lurad samtidigt som jag äntligen förstår allting som hänt fram till den stunden. Jag har aldrig blivit så känslomässigt berörd av en serie som jag blev av denna. Jag har sett om den gång på gång för att förstå och njuta av den hemska resan. Allt tack vare Griffiths slutgiltiga svek och fall.
På första plats: Gollum
Han är Gollum. Vad mer behöver jag säga?
Gollum är sorglig, rolig, läskig, galen och fullständigt oförutsägbar, allt på samma gång. Han är anledningen till att den andra och tredje Sagan om ringen-filmerna är så sevärda som de är. Medan de goda karaktärerna blir tråkigare och tråkigare blir Gollum bara mer och mer intressant, ända fram till slutet.
Jag har nog aldrig läst eller sett en annan serie med en så komplex och ändå så trovärdig skurk. För det är ändå vad han är igenom alla tre böckerna. Trots tillfälliga, paranoida, stunder av godhet så är Gollum den bästa skurken. Detta trots att han inte har några särskilt mäktiga krafter eller arméer till sitt förfogande.
Vilken är din favoritskurk?
