JL Fantasy

En gång i månaden träffas jag och mina tre alfaläsare: Andrea, Irene och Victoria via skype. Helgen innan träffen skickar alla in texter som de vill att de andra ska läsa igenom och kommentera. I mitt fall brukar det röra sig om ungefär ca 10-30 sidor. Det jag hunnit skriva sedan förra träffen. De kommenterar inte meningsbyggnad, ordval eller felstavningar utan istället helheten. De läser igenom manuset som "vanliga" läsare gör och ger sin allmänna uppfattning om texten. Någon del kanske var långrandig, informationstung eller så var dialogen styltig. I många fall är det bara en känsla från läsaren men det är viktigt att ta till sig allt som författare. Om läsarna får en viss känsla av texten är det viktigt att jag vet det så att jag kan anpassa texten efter den känslan.

Men de konstruktiva kommentarerna som alfaläsarna ger är egentligen inte det viktigaste för min del. Skrivandet är en plåga. Jag kan inte stänga av min inre röst som säger åt mig att jag inte duger, att det jag skrivit är värdelöst, att ingen någonsin kommer att gilla det jag skriver. Jag bygger upp en frustration kring min text. Ju mer jag hunnit skriva, desto sämre tycker jag oftast att den är. Jag kämpar med att övertyga mig själv att inte radera allt jag skrivit och där kommer alfaläsarna in. När jag tvivlar tänker jag, "vänta och se vad tjejerna säger". De peppar och berättar vad de gillade, och även om det inte brukar vara en särskilt stor del av samtalet är detta det jag behöver allra mest. Jag inser då att allt som jag skrev inte var värdelöst. Vissa saker behöver jag jobba med, men vissa saker är också bra, något som jag tror att många kämpande författare har svårt att komma ihåg. Alfaläsarna ger mig en klapp på ryggen som säger åt mig att fortsätta kämpa. 

Alfaläsarnas kommentarer är därför på många sätt höjdpunkten på hela min månad. Ni som lämnar ert manus till alfaläsare sent, hur håller ni uppe motivationen och peppen under tiden och varför lämnar ni inte ifrån er manuset tidigare?

Det viktigaste för att skriva en bra berättelse är dina karaktärer. En bok med en fantastisk huvudkaraktär men en tråkig värld har större chans att sälja än om det vore tvärtom.

Harry Potter till exempel var egentligen inte en särskilt originell berättelse, "Ung pojke går i trollkarlsskola" är en av de mest använda troperna inom fantasy. Men J.K Rowling skrev fantastiska karaktärer. Hermiones präktighet, Hagrids värme, Snapes illvilja m.fl.

Men vad är det egentligen som gör en bra karaktär? Det inte så svårt som man kan tro. Ett tips som har hjälpt mig mycket i mitt skrivande är att göra mina karaktärer aktiva, kompetenta och sympatiska.

Detta är mina tre tips till dig som ska börja skriva din första skönlitterära bok.

1. Inse att du är dålig. När du börjar skriva en bok för första gången kommer det du skriver inte att vara bra. Om du har läst mycket böcker så kommer du själv att inse detta ganska snabbt. Du försöker få det bra men du lyckas inte riktigt. Du känner att något fattas. Många fastnar och slutar att skriva när de inser detta. Kom ihåg att alla författare har gått igenom det stadiet. Det tar tid att träna sig själv i vad som krävs för att skriva en bok. Det enda du kan göra är att fortsätta skriva.

2. Tänk om. Om du är som jag en gång var - en tonåring med en dröm om att komma på den där perfekta idén som skulle bli den perfekta boken är mitt tips till dig: tänk om. Idéer kommer lätt, att göra dem till intressanta berättelser är svårare. Glöm tanken om den perfekta boken och se istället ditt skrivande som träning. Du bygger inte en karriär som författare genom att skriva en bra bok. Försök istället att se dig själv som en hockeyspelare som vill bli bättre på att skjuta slagskott. Du kan läsa på om hur du ska hålla klubban, vilken vinkel du ska föra den mot pucken, vilken position skridskorna ska ha, men i slutändan är det bara att skjuta tusentals puckar mot mål som kan få dig att bli riktigt duktig och kanske till slut få till det där perfekta slagskottet.
3. Ge upp.  Det sista tipset jag vill ge dig är att ge upp. Sluta skriva på din bok. Med allra största sannolikhet kommer du inte att bli utgiven. Du kommer aldrig att bli tillräckligt bra. Du kommer inte ha tiden, tålamodet och modet som krävs för att fortsätta. Ge upp, och om du märker att du inte kan göra det så är du redo. Att gilla själva skrivandet är det viktigaste. Inte för att du ska bli en storsäljande författare, utan för att du älskar att skriva böcker.

Steg 1: Vilket pussel ska jag lägga? 
Jag börjar med en tanke om vad jag vill skriva. För mig innebär det alltid fantasy, men vilken sorts fantasy? Ska det vara en lång serie? Ska det finnas mystiska varelser? Ska det vara en ungdomsbok eller en vuxenbok? Ju mer episkt, ju fler raser och ju fler nationer – desto fler bitar i pusslet.

Steg 2: Leta fram hörnbitarna
När jag har bestämt vad jag vill skriva börjar jag med att leta fram hörnbitarna i pusslet – kärnan och ramen för världen jag vill skapa.

• Vilket magisystem ska världen ha? Jag bestämmer alltid detta först eftersom magi påverkar hela världen. Det påverkar ekologi, ekonomi, samhällsskick – allt. 
• Vilka raser ska finnas? Ska det bara vara människor eller andra raser också? 
• Ska världen, förutom magisystemet, ha samma naturlagar som jorden? 
• Vilken känsla vill jag att läsarna ska få? Ska de få läsa en rysare, en deckare, ett äventyr eller kanske en krigsberättelse? Fantasy kan vara vad som helst – det är det som jag tycker är det bästa med fantasygenren.

Steg 3: Samla ihop kantbitarna
När hörnbitarna är lagda är det dags att leta fram resten av kanterna till pusslet. Det här tar tid. Under flera år samlar jag på mig koncept, karaktärer, platser, citat, bilder – ja, allt jag kan komma på som kan kopplas till världen. Detta utan att nödvändigtvis veta exakt var biten ska läggas i pusslet. Idéerna skriver jag ner i Evernote men  Pinterest är också ett bra verktyg för att samla och sortera alla rambitarna.
Steg 4:  Pusslet börjar ta form
Nu startar pusslandet på allvar och alla karaktärer och sidointriger formas från rambitarna. En del saker blir väldigt framträdande – tydliga bitar i pusslet som jag sedan bygger vidare kring. Ibland lägger jag bitar på fel plats och måste tänka om. Vissa delar går väldigt fort att lägga för att de tidigare stegen redan har gjort en del av arbetet, medan andra delar är helt blanka och tar desto längre tid.

Steg 5: De sista bitarna
Det sista steget i mitt idéskapande är att jag, kapitel för kapitel, bygger upp handlingen. Flyttar runt de sista bitarna som inte redan har en plats tills allt ligger där jag vill att det ska ligga. Här är det bra att ha smarta verktyg till hands. Jag använder  corkboardfunktionen i ett program som heter  Scrivener för att staka ut och flytta runt mina kapitel. Bilderna som jag samlat på mig i Pinterest lägger jag in i Scrivener för att påminna mig om hur jag har tänkt att världen ska se ut. Jag skapar också tidslinjer till karaktärer och för bakgrundshistorien med Aeon Timeline.

Pusslet är klart. Hur gör ni när ni bygger upp era böcker?

Julledigheten är över. 2016 är här och jag har precis kastat mig över ett nytt bokprojekt som jag kallar Andesagan. En helt ny fantasyserie i en ny spännande värld som jag byggt under de senaste två åren parallellt med att jag skrev Cirkeln av Hat.

Är ni intresserad av att veta mer om Andesagan följer ni bäst idéerna via min pinterest, där samlar jag idéer till mina böcker i bilder. Nedan har ni ett smakprov från andesagan.


Under julen har många frågat mig om jag hört något från förlaget gällande Cirkeln av Hat som jag skickade in i november. Det har jag inte. Att de inte har svarat ännu tar jag som ett gott tecken. Hade de inte gillat boken hade jag troligtvis fått ett standardrefuseringssvar ganska snabbt. Att jag inte har hört något än tror jag kan betyda en av fyra saker.

1. Antingen har de inte läst det jag skrivit. Det får nog in rätt många manus och hinner nog inte läsa alla direkt de kommer in.
2. De har läst det men men manuset var så dåligt att de inte ens bemödade sig att svara.
3. De hinner inte svara alla som skickat in manus. 
4. De har läst det och gillat det men har inte hunnit svara ännu. Troligtvis är processen för förlagen att bestämma sig om de ska ge ut en bok eller inte särskilt enkel. Mer än en person är troligtvis involverade och då tar det längre tid att fatta ett beslut. kanske då skickat runt det på förlaget för att få fler åsikter om det faktiskt är värt att ge ut. 

Jag håller mina tummar för det fjärde alternativet.