JL Fantasy

Recension - Captain America Civil War0

01 maj 2016

Sista filmen med Captain America i huvudrollen är här. Är Civil War värd att gå och se? Här kommer mina spoilerfria tankar, förutsatt att du har sett de trailers som släppts, om Marvels senaste film.


Filmen tar vid där Age of Ultron slutade. Avengers har åter igen räddat världen, men tusentals människor dog på kuppen. Världens nationer har fått av att hjältarna gör som de vill. 106 nationer skriver på ett avtal som säger att hjältarna måste lyda FN:s order framöver. Alla medlemmar i Avengers måste nu välja: följa detta avtal eller gå sin egen väg och trotsa FN. Iron Man är först av alla hjältarna att skriva på avtalet eftersom han hemsöks av sitt dåliga samvete för att ha skapat Ultron. Flera tvekar men snart tvingas alla hjältarna välja sida, för en gammal vän till Captain America dyker upp och ställer till problem igen.

Jag har sett fram emot den här filmen länge eftersom den är annorlunda från de flesta andra superhjältefilmer. Civil War saknar en stor episk fiende som försöker kontrollera eller förstöra världen. I filmen ställs istället hjältarna mot varandra, och det är många hjältar. Vi har nog aldrig tidigare sett så många hjältar i en och samma superhjältefilm förut, förutom kanske i X-men. Men på grund av att Marvel byggt upp karaktärerna med flera tidigare filmer känns myllret av superhjältar ändå välbalanserat och filmens olika handlingar hålls ihop på ett bra sätt.

Även om jag kan bli lite trött på att hjältarna tål i princip hur mycket stryk som helst så är actionscenerna i den här filmen några av de bästa som Marvel har gjort. Filmen har också sin beskärda del av skämt och även om humorn i filmen inte är särskilt avancerad så skrattar jag högt flera gånger. Detta för att karaktärerna är så väl porträtterade.

Apropå välporträtterade karaktärer. filmens höjdpunkt, i alla fall för min del, är när Iron Man rekryterar en ung Spiderman att gå med på hans sida. Aldrig tidigare har Spiderman gjorts så väl som i den här nya tolkningen. Tom Holland fångar karaktärens humor, coolhet och nördighet som ingen annan har gjort. När han tackar nej till Tony Starks erbjudande genom att säga "I cant. I've got homework." Skrattar hela biosalongen.

Överraskande nog var även Black Panther en intressant karaktär. Jag visste väldigt lite om honom innan denna film men Chadwick Boseman känns trovärdig i rollen. Jag ser fram emot Black Panther-filmen nästan lika mycket som jag ser fram emot att se Spidermans kommande filmer.

Om jag ska hitta något dåligt med filmen är det att The Vision inte riktigt får spela ut sina krafter. Det känns som att karaktären hålls tillbaka för att hans krafter ska visas i fullo i framtida filmer. En del av striderna blir lite tama då man vet att The Vision skulle kunna klara av detta utan större problem, men gör det inte. Jag hade också gärna sett att de hintat något om de kommande Infinity War-filmerna. Förutom en kort scen där The Vision pratar om potentialen med stenen, som ger honom sina krafter, byggs ingenting upp mot Thanos.

Betyg: 4/5
  Betyg: 4 av 5  Filmer  Marvel  Recensioner  Sci-fi

Recension - Batman vs Superman0

13 april 2016

Efter hans episka strid med General Zod har Metropolis blivit förstört och Stålmannen har blivit den mest kontroversiella figuren i världen. Många ser honom som en symbol för hopp medan en allt större grupp ser honom som ett hot mot mänskligheten. Bruce Wayne tillhör den senare, fast besluten att han måste göra något för att förhindra att Stålmannen en dag förstör hela planeten. Samtidigt kliver Alexander Luthor fram med ett nytt vapen starkare än både Stålmannen och Batman tillsammans.


Batman vs Superman - titeln ger intrycket att filmen ska handla om en episk strid mellan Stålmannen och Batman. Om du förväntar dig detta kommer du att bli besviken. Striden mellan de två hjältarna är endast en liten del av filmen. Vad som många hoppades skulle bli en episk strid mellan Stålmannen och Batman, en strid mellan två hjältar med olika syn på vad som krävs för att vara god, blir istället ett rörigt hopkok olika handlingar.

Det blir så för att den här filmen egentligen inte handlar om Stålmannen. Den handlar heller inte om Batman eller om kampen mellan de två karaktärerna. Den handlar om skapandet av Justice League och om att DC vill ta ikapp Marvel och alla deras framgångar med Avengers-filmerna.

Gång på gång utspelas konstiga och oförklarliga scener - drömsekvenser, besök från framtiden, korta glimtar av ett mörkt förflutet. Men inget av detta förklaras eller motiveras eftersom scenerna inte är till för att göra den här filmen bra. De är till för att bygga upp för framtida filmer. Hade DC endast gjort någon enstaka subtil sekvens hade jag kanske accepterat det, men filmen fullkomligen kryllar av dem.


DC klämmer in en rad karaktärer utan att bygga upp dem över huvud taget. De tar sig inte ens tiden att bygga upp huvudpersonen, den nya Batman, som spelas av Ben Affleck. Han skjuter skurkar till höger och vänster. Han vill inte fånga, kontrollera eller skrämma Stålmannen, han vill döda honom. Han bryr sig inte om att Stålmannen räddade världen eller alla de goda gärningar han gjort. Exakt varför de valt att göra Batman så mörk förklaras inte särskilt ingående. Jag tror att DC valt att göra så för att de tror att mörka filmer per automatik säljer bättre. Det enda man får se om hans förflutna är hur hans föräldrar dog (som om vi inte redan har sett det fem gånger i tidigare Batmanfilmer). Batman är inte heller världens bästa detektiv i den här filmen; han fattar flera dumdristiga beslut helt baserat på sina egna känslor och inte något slags logiskt tänkande som karaktären är känd för.

Men det är långt ifrån bara Batman som är dåligt porträtterad:
  • Lois Lane  försätter sig i fara och måste räddas av stålmannen inte en gång, inte två gånger utan tre gånger. 
  • Alexander Luther känns inte skrämmande för fem öre. Av alla dåligt valda skådespelare i den här filmen, är Lex den som är sämst. Han känns mer som en vilsen tonåring som är arg för att han själv inte har superkrafter, än som Stålmannens nemesis. Han motiv är kryptiska, det förklaras aldrig varför han vill döda Stålmannen eller hur han skapar Doomsday. Det känns framtvingat bara för att ge Stålmannen en fiende som är starkare än han själv.
  • Wonderwoman känns ditklämd och har inget egentligt syfte i filmen. De hade kunnat klippa bort alla hennes scener och filmen hade fungerat precis lika bra ändå.
  • Flash dyker plötsligt upp och ger Batman en kryptisk varning från framtiden. Ännu en scen ditklämd bara för att visa att det kommer att komma en Justice League-film i framtiden.
  • Aquaman anfaller en tv-kamera på havets botten och filmen hamnar hos Luthor. I den korta scenen såg Jason Momoa, som spelar Aquaman, mest obekväm ut. Som att han höll andan och var rädd för tv-kameran.
  • Stålmannen tycker mest synd om sig själv, ända fram till slutscenen där han onödigt offrar sig själv för att döda Doomsday. Trots att filmen ska handla om hans betydelse för jorden känns han ointressant. Man bryr sig inte om honom, vilket gör att man mest bara rycker på axlarna när han dör i slutet av filmen. En klassisk plottwist för att kunna återuppliva honom i en senare film.
Jag önskar att de istället för att fokusera så mycket på Justice League hade utvecklat striden mellan Batman och Superman. Fokusera på relationen mellan dessa två fantastiska karaktärer. Förklarat deras olika synsätt, deras motiv och deras strid. Det hade varit en film värd att se, det är inte Batman vs Superman.

Betyg: 1/5
  Betyg: 1 av 5  Filmer  Recensioner

Recension - Deadpool0

20 februari 2016

En moraliskt flexibel före detta militär blir diagnosticerad med obotbar cancer. Hans enda chans är ett experiment som lämnar honom med kraften att kunna läka alla skador.

Handlingen tycks vara en ganska simpel superhjältesaga, men Deadpool är långt ifrån en vanlig superhjälte. Den största skillnaden mellan Deadpool och alla andra superhjältar, alla andra filmer för den delen, är att han är medveten om att han är med i en film. Han pratar med publiken och driver med sig själv, sina vänner och framförallt sina fiender. Hans humor är rå, bland det råaste jag någonsin sett på film. Onödigt våld och sexskämt fullkomligen haglar över publiken genom hela filmen. Men på något sätt känns ändå skämten smakfullt utvalda; de blir aldrig tjatiga. Kanske på grund av att Deadpool gång på gång vänder sig till kameran och påminner publiken om att det här en film. Den ska inte tas på för stort allvar. Den är gjord för att få dig att skratta och det är precis vad man gör. Jag har inte skrattat så mycket åt en film sedan Dum & Dummare.

Jag har läst en hel del recensioner, som alla tycker att filmen är rolig men som inte tycker att handlingen är särskilt djup. Jag tycker att den är precis lagom djup för det som filmen försöker åstadkomma. För mycket drama skulle förstöra filmens helhet. Den håller precis rätt nivå mellan superhjältescener, lagom mycket action, lagom mycket drama och skratt från förtexterna till eftertexterna.

Gillar du mörk humor och superhjältar är det här den bästa filmen som någonsin gjorts.

Betyg: 5/5
  Betyg: 5 av 5  Filmer  Marvel  Recensioner

Recension - Star Wars Episode 7 The Force Awakens0

22 december 2015


2012 köpte Disney Star Wars franchiseet från George Lucas. Många fruktade att Disney skulle förstöra Star Wars genom att göra allt för barnvänliga filmer och därmed ignorera de äldre fansen. Jag har sett episod 7, The Force Awakens, två gånger den senaste veckan, både i 2D och 3D. Håller filmen upp till de enorma förväntningarna som jagskrivit om tidigare?


Luke Skywalker has vanished. In his absence, the sinister FIRST ORDER has risen from the ashes of the Empire and will not rest untill Skywalker, the last Jedi, has been destroyed.
With the support of the REPUBLIC, General Leia Organa leads a brave RESISTANCE. She is desperate to find her brother Luke and gain his help in restoring peace and justice to the galaxy.
Leia has sent her most daring pilot on a secret mission to Jakku, where and old ally has discovered a clue to Luke's whereabouts...


När Rey åker förbi den förstörda Star Destroyern ute i Jakkus öken, när Poe besegrar nio TIE-fighters med sin X-wing och när Kylo Ren duellerar Rey på Starkiller base ryser jag. Detta ovanpå alla nya alienkostymer vars smutsiga detaljer gör att allt känns levande. The Force Awakens är den vackraste Star Wars filmen hitintills. 3D effekterna i biografen var dock inte särskilt nödvändiga. Se den i 2D.

Det bästa med filmen är de nya skådespelarna. Adam Driver som Kylo Ren, Daisy Ridley som Rey, John Boyega som Finn och Oscar Isaac som Poe Dameron. Alla spelar sina karaktärer fantastiskt väl.

Särskilt intressanta tycker jag att Rey och Kylo Ren är. Filmens antagonist, Kylo Ren, är Han Solo's och Leia Organa's son som tränats till Jedi av Luke men sedan vänt sig till den mörka sidan. Han är väldigt lik Anakin i början av episod 3, otålig, kluven och full av ilska. Hans vredesutbrott genom filmen är några av mina favoritscener. Det känns väldigt modernt och roligt att Disney valt att ha en ung självständig hjältinna som filmens huvudkaraktär. Rey är en föräldralös skrotletare som gradvis inser att hon är stark i kraften. Ray är stenhård och jag ser fram emot att se henne växa in i rollen som Jedi riddare i kommande filmer.

Han Solo och Chewbacca bär fram filmen med deras humoristiska konversationer. Även Finn och robotarna är väldigt roliga. När BB-8 gör tummen upp med en lite blåslampa skrattade hela biosalongen. Faktum är att den här filmen är den roligaste av alla Starwarsfilmer och den gör det utan att falla in i Jar Jar Binks fällan. Han Solo får mycket kameratid i den här filmen, anledningen till detta är att han dödas i slutet av sin son Kylo Ren. Filmens känslomässiga klimax, en framtida klassiker men inte riktigt i "No, I am your father"-klassen.

Roligt var också att Max Von Sydows karaktär, som vi inte ens får veta namnet på, dör efter ungefär en minut in i filmen. En del rykten antydde att han skulle spela en väldigt stor roll i filmen, kanske till och med ärkeskurken, men så var uppenbarligen inte fallet. Vem var han egentligen? Troligtvis kommer vi få veta mer om honom i nästa film då jag förutspår att Rey's och Luke's förflutna kommer att få stort utrymme.


Episode 7 är dock inte perfekt. Det största problemet med filmen är att den är alldeles för lik episod 4, A New Hope. Faktum är att handlingen nästan är identisk. En droid rymmer med en karta, karaktärerna presenteras och byggs upp, de förstör en ny Death star, som i den här filmen kallas Starkiller base. Den går inte in så mycket på vad som hänt i galaxen sedan Luke besegrade Darth Vader. Vi får troligtvis få se mer av detta i nästa film.

En annan sak som jag störde mig på var att Galaxen kändes liten i den här filmen. De hoppar mellan planeter som om det inte vore någonting och alla tycks känna eller vara släkt med någon från de gamla filmerna. Det är lustigt hur en hel galax kan kännas ungefär lika stor som Vännäsby.


Sammantaget är The Force Awakens en succe. Inte av den magnitud som jag hoppats på men det känns inte konstigt då mina förväntningar var skyhöga. Filmen är fylld av actionscener, ibland kanske lite väl mycket action. Det hade varit skönt med några mer avslappnande och reflekterande scener så att man hade kunnat få njuta av skådespeleriet och de fantastiska världarna ännu lite mer.

Betyg: 4/5
  Betyg: 4 av 5  Fantasy  Filmer  Recensioner  Sci-fi

Recension - Interstellar0

18 oktober 2015

I en inte alltför avlägsen framtid slåss människan mot klockan. Stora sandstormar drar fram och ödelägger de få odlingsjordar som finns kvar. Jordens resurser är förbrukade och mänskligheten håller sakta men säkert på att gå under. I spillrorna av det forntida Jorden försöker Cooper (Matthew McConaughey) ta hand om sina två barn när de en dag snubblar över en mystisk signal som leder dem till vad som finns kvar av NASA. De har en idé om hur mänskligheten kan räddas och Cooper får en nyckelroll i deras plan.


Det bra:
Jag gillar den förstörda jorden som i början av filmen tas fram med enkla medel. Karaktärerna känns genast sympatiska och kompetenta. Allt går att reparera enligt Cooper och när han får en chans att rädda mänskligheten tvekar han inte länge.

McConaughey är väldigt trovärdig i rollen som Cooper. Det är förvånande hur snabbt hans karriär förändrats under de senaste åren. Mer eller mindre allt han rör vid nu för tiden tycks bli en succé. Även de andra skådespelarna gör en bra insats och bidrar till att göra den här filmen väldigt trovärdig. För det är just det som gör Interstellar till en så bra film: trovärdigheten. Från det hårda jordelivet, till resan ut i rymden, till de nya planeternas enkla men tankeväckande geografi. Snyggt och genomtänkt.

Ett underliggande tema i filmen är att tiden inte är fast. Ute i rymden kan sekunder vara flera år på jorden, vilket skapar en intressant konflikt när vi samtidigt som Cooper utforskar nya planeter också får följa hans barn som är kvar på jorden. Hur skulle du reagera om du visste att alla dina vänner åldrades 100 gånger fortare än du? 


Det dåliga (Spoiler):
I slutet av filmen tycker jag dock att den tappar i trovärdighet. När allting verkar kört hoppar Cooper in i ett svart hål och löser där allas problem i ett nafs genom att på ett filosofiskt och spirituellt sätt resa tillbaka i tiden, fast ändå inte, och kontakta sin dotter på jorden som i sin tur kan rädda mänskligheten med en ny formel som Cooper upptäckt under sin resa.


Betyg: 3/5
  Betyg: 3 av 5  Filmer  Recensioner  Sci-fi

Arkiv

2022 1 2021 11 2020 12 2019 12 2018 12 2017 12 2016 12 2015 10

Taggar

Anime och manga19 Betyg: 1 av 510 Betyg: 2 av 524 Betyg: 3 av 539 Betyg: 4 av 529 Betyg: 5 av 517 Böcker38 Fantasy106 Filmer40 Författarintervjuer22 Marvel26 Personligt65 Recensioner130 Sci-fi22 Skrivande75 TV-serier52 Övrigt90