Det här inlägget är till hälften en personlig statusuppdatering och till hälften den där guiden jag själv letade efter när jag började skriva för 15 år sedan. Det jag skriver här är dock inte någon absolut sanning, utan resultatet av vad jag lärt mig genom att följa branschen och prata med verksamma författare under mer än ett decennium.

Jag har valt att i första hand rikta in mig på de större förlagen eftersom de har bäst utgivningsvägar, marknadskraft och räckvidd. Det betyder inte att medelstora eller mindre förlag inte kan göra ett fantastiskt jobb, men chansen för den typen av internationell spridning jag siktar på är statistiskt sett större hos de stora drakarna. I slutändan handlar det förstås om att hitta en matchning som stämmer, att hitta ett förlag som ser och förstår vad jag försöker skapa.

Här är planen, min karta för resan framåt.

   

Steg 1: Agenturer

Jag väljer att kontakta agenturer först. Varför? För att de är experter på branschen. En bra agent kan förhandla fram avtal, har andra vägar in till förlagen och har kunskap om utländska marknader som jag själv saknar. Mitt mål har alltid varit att nå ut brett, att bli översatt och på sikt kunna leva på mitt författande. En agent som brinner för manuset har helt enkelt bättre förutsättningar att öppna de dörrarna än jag har på egen hand.

Till skillnad från min plan för förlagen, där jag går efter en viss prioritetsordning, finns det ingen rangordning bland agenturerna. Jag har identifierat ett tiotal som representerar författare i min genre och kommer att kontakta samtliga samtidigt. I Sverige fungerar det inte riktigt som i USA; man "pitchar" sällan direkt till agenter via personliga kontakter för att bli läst. I stället följer man de officiella instruktionerna på deras hemsidor och skickar till deras allmänna manusadresser. Det är en mer formell process, men det är så det fungerar här.

  

Steg 2: Drakarna

Om ingen agentur plockar upp manuset går jag vidare till förlagen, och börjar med de största förlagskoncernerna. Utan att kunna några försäljningssiffror eller dylikt så är detta, enligt min bästa förståelse, de förlag med bredast räckvidd och störst marknadsföringskapacitet. Fantasy behöver en bred marknad, och den svenska är ofta för liten för att ensam bära upp ett författarskap ekonomiskt. Den engelskspråkiga marknaden är där den verkliga räckvidden finns, och där fantasy frodas allra mest.

Devans dans rör sig i gränslandet mellan Young Adult (YA) och vuxenlitteratur. Ser man bara till ytan – med andar, magiska strider och episka miljöer – är det lätt att tro att det är renodlad YA. Men under ytan brottas karaktärerna med alkoholism och rädsla för misslyckande, mitt i en värld av politiska intriger, revolutionärt tänkande och avrättningar. Det är inte en bok som skyddar läsaren från mörkret. Jag tror att berättelsen fungerar för både YA-läsare och vuxna, och jag anpassar mitt förlagsbrev med små retoriska justeringar beroende på om förlagen ger ut YA, vuxenlitteratur eller båda. Men i grunden är det samma förlagsbrev.

  

Bild: Det här är den allra första versionen av manuset som jag skrev ut 2018, mest för att få känna tyngden av det jag skapat innan jag mejlade det till en lektör. Sju år sedan.

  

Steg 3: Medelstora förlag

Får jag nej från de största går jag vidare till förlag som, även om de inte tillhör de allra största mediekoncernerna, fortfarande är tunga och respekterade aktörer. En del av dem har omsättningar på hundratals miljoner kronor. Det här är inte små nischförlag – det är förlag med internationella ägarstrukturer, nordiska systerbolag och stor ljudboksutgivning i flera länder.

Det som skiljer dem från drakarna är storleken. Men det kan vara en fördel. Manuset riskerar inte att försvinna i mängden på samma sätt. Flera av dessa förlag lyfter själva fram att de förenar det stora förlagets marknadskraft med det lilla förlagets närhet.

Även om min ambition är att nå de bredaste marknadskanalerna, skulle det vara en enorm framgång att bli upplockad av något av dessa förlag.

Steg 4: Vägen vidare

Om svaren från samtliga ovanstående blir negativa är planen att stanna upp och utvärdera. Jag är fullt medveten om att detta är det mest troliga scenariot för en debutant och att jag förr eller senare troligtvis kommer att behöva välja en av dessa steg 4-vägar. Men så länge hoppet lever vill jag inte gå för djupt in i planeringen av en ”Plan B”. Mitt primära fokus har alltid varit och förblir, att nå ett större förlag.

Skulle det inte gå finns det dock flera alternativ att överväga:

• Att anlita ytterligare en professionell lektör för en till grundlig redigeringsrunda (och sedan prova steg 1–3 igen).
• Att söka mig till mindre förlag som brinner för just denna typ av fantasy.
• Att titta på möjligheten att ge ut boken helt på egen hand.
• Att översätta manuset till engelska för att pröva lyckan på en annan marknad.
• Att ge ut via hybridförlag – dvs. betala för utgivning.

Detta är val jag kommer att behöva rannsaka mig själv kring om det blir aktuellt. På något sätt ska boken bli utgiven. Men de besluten tar jag först när dörrarna i steg 1–3 faktiskt har stängts.

Bild: Milo under skrivbordet. Oavsett hur mycket känslor morgondagen rör upp så fortsätter vardagen precis som vanligt här nere vid mina fötter.

  

Bakom kulisserna: 15 år av uppbyggnad

Jag är nervös, kanske till och med lite rädd. Inte för att få nej från agenturerna och förlagen, det utgår jag från att jag får. Att få nej är en del av att vara författare och jag visste om det innan jag ens började skriva. Det är två andra saker jag är rädd för.

1) Nervositeten för det offentliga nederlaget: Att alla som följt det här projektet under åren ser detta nederlag. Ni vet hur länge det har gått. Hur höga mina ambitioner är. Att stå där med ett totalt nej är egentligen en privat sak, men jag kommer så klart blogga om det i alla fall, det är det jag är nervös för. Hur det kommer kännas.

Jag har skickat ett manus till förlag en gång tidigare. Då visste jag innerst inne att det inte höll, men skickade ändå i hopp om att ha fel. När jag fick nej gjorde det inte så ont. Den här gången är det annorlunda. Det här manuset är så bra jag kan göra det. Att få nej nu skulle ha en annan innebörd.

2) Min reaktion på en lång rad nej:  Jag är nervös för steg 4 … jag vet helt ärligt inte hur jag kommer reagera på en lång rad av nej. Många blir förvånade när jag säger detta men jag är rätt emotionell som person, något jag försöker kompensera för med hjälp av struktur och process-tänk (Jag har förstått att det ofta är den sidan av mig som många ser, den strukturerade – när det inre egentligen är en emotionell berg- och dalbana).

När nejen haglar – kommer jag rycka på axlarna och fortsätta kämpa på likt förra gången, kommer jag skriva nästa del i serien eller på något av mina andra idéprojekt? Eller kommer det påverka min ambition. Men jag har lärt mig att om jag lägger min energi på annat, som jobb eller politik, så finns det mycket jag kan åstadkomma även på andra fronter.

I morgon förmiddag sitter jag här vid skrivbordet och gör det faktiska klicket. Det känns surrealistiskt att 15 år av ambitioner ska förvandlas till nio mejl som landar i nio olika inkorgar inom loppet av några minuter. Även om jag är förberedd på de nej som sannolikt kommer, vet jag med mig själv att jag har gjort precis allt jag kan. Nu lämnar jag över bollen till branschen och kliver in i en ny fas. Håll tummarna för mig!

  

Bild: Den sista att göra listan