Fotograf: Nicklas Hansson
En spaning kring fantastikundret
Vad kommer egentligen att hända med svensk fantastik under detta decennium? Låt oss starta upp AI:ns prediktionsmodell och skåda in i kristallkulan.
Flera av mina kollegor har redan pratat om elefanten i rummet, nämligen pandemin som härjar runt om i världen. Så därför tänkte jag att jag skulle försöka undvika att prata om den. Istället tänkte jag att jag skulle spekulera kring förutsättningarna för svensk fantastik framöver.
Som Mattias Kuldkepp nämnde tidigare i den här bloggserien har vi i många år pratat och drömt om ett kommande svenskt fantastikunder. Samtidigt tror att jag många med åren har blivit desillusionerade inför tanken. Vi har väntat så länge nu, och ingenting har hänt. Eller har det?
Det är lätt att ta på sig offerkoftan när man skriver fantastik. Men lyssna på vad romance-författarna säger. Eller feelgood-författarna. De är lika frustrerade över hur svårt det är att nå ut. Att inga förlag vill ta sig an deras böcker. Jag har till och med hört deckarförfattare uttrycka samma typ av frustration för att deras alster anses vara fullitteratur.
Men något har hänt under de senaste åren – något som vi inte får glömma bort när vi blir molokna och deprimerade över att det efterlängtade svenska fantastikundret fortsätter utebli – och det är att bokmässan sedan ett par år tillbaka har dedikerat en hel sektion av mässgolvet till Fantastikgränden. I år kan vi ju dessvärre inte besöka den på grund av den där pandemin som jag inte tänkte prata om, men hade Bokmässan varit som vanligt så hade den funnits där. Visst, vi är fortfarande underrepresenterade i panelerna och seminarierna, men det är ändå ett rejält steg framåt för våra genrer.
Det till trots, som Anna Jakobsson Lund var inne på, har det ännu inte lett till några stora försäljningsframgångar. Å andra sidan tror jag inte att det är guld och gröna skogar för de flesta deckarförfattare heller. Det finns alltid undantag, och det är dem vi ser. De som omedelbart säljs till femtio länder och har stående plats på försäljningstopplistorna, men de allra flesta får kämpa på precis som vi, dessutom i en betydligt mer konkurrensutsatt genre.
Foto: Villfarelser - Offerkofta
Det är någonting som är på väg att hända med fantastik. Jag tror inte gemene man ens vet vad ”fantastik” betyder, men vi har ändå vår egen gränd på mässan.
Kanske får vi draghjälp från film och TV. Det är enkelt att peka på vilket fenomen Game of Thrones blev hemma i vardagsrummen hos mugglarna. Men sedan dess har många av de största biofilmerna varit inom vår genre. Allt från Marvel-filmerna till Star Wars. De har dominerat filmbranschen, och det innebär att många får upp ögonen för den typ av underhållning vi producerar.
Så det kanske upplevs som att det fortfarande går trögt. Det gör det också, jag vill verkligen inte förminska någons frustrationer (eller mina egna) över hur det ser ut i förlagsvärlden. Men jag tror ändå att något är på gång. Det kanske inte kommer nästa år, men under 2020-talet tror jag det finns förutsättningar för att växa.
Men med det sagt så tror jag att läsandet (och då menar jag att bläddra i en bok och läsa bokstäver) kommer att minska. Jag hoppas verkligen att jag har fel, men alla tecknen pekar på det. Vi är så stressade idag att blotta tanken på att sätta sig ner i sitt favorithörn av soffan med en bok skapar oroskänslor. Vi måste prestera hela tiden och bokläsning har för de flesta blivit något som man i bästa fall ägnar sig åt i solstolen. Och när samtidigt en miljard streamingtjänster lockar med både ljud, bild och faktiskt riktigt underhållande berättelser så har boken allt svårare att stå sig i konkurrensen.
Historiskt kunniga kommer att påpeka att det här inte är första gången som boken hotas. Senast var för ungefär tio år sedan när e-böckerna var på tapeten. Amazon släppte sin Kindle 2007 och började sälja böcker direkt till plattan. Vi hade inte samma utveckling här i Sverige, men diskussionen fanns. Skulle e-böckerna ersätta de tryckta böckerna?
Stephen Fry sa då att e-böcker var ett hot mot tryckta böcker på samma sätt som hissar var ett hot mot trappor.
Kanske är det här samma sak. Vi har ju ljudböckerna som fortfarande är livskraftiga. Det är inte riktigt samma liknelse som mellan e- och pappersböcker men kanske nära nog. Vi ser redan förlag som till allt större utsträckning satsar på att gå direkt till ljudbok och e-bok, och bara i undantagsfall ger ut tryckta böcker. Så kanske behöver vi i egenskap av författare tänka mer i de banorna, och vara öppna för nya sätt att berätta våra historier.
Men även om formaten ändras så tror jag en sak kommer att bestå, och det är folks behov av berättelser. Hur vi tar till oss dem kommer att se annorlunda ut, men det kommer alltid att behövas någon som kommer på dem och skriver ner dem. Även inom fantastiken.
------
Markus Sköld är en veteran inom svensk fantastik och är nu aktuell med skräckromanen Skuggfödd. Ni kan hitta mer information om honom och hans författande på hans hemsida.